Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
« Den unga tvären tvar sä herrlig. Ulla träd
stodo gröna; himlen tvar blä och dög och mol-
nett ss sttöhtoita och lätta. Hela uaturett strä-
lade i sitt högsta fägrittg.
Och uppå knarkets bland blommorna, i trä-
deu, i lusten, htoimlade det af fåglar och iui
sekter.
Och barnen, sotn ttu hade sätt los att lekt
ute i dett friska sommarluften, sprungo fä uret
och glada omkring i skogett, jagande de stuö
insekterna.
Ett liten, litett goste, ss liten att hatt knappt
änmt kunde gä, satt rå gräsmattan och lekte
med en stor blontstetatvasl, sout hatts syftet
sade giftoit honom.
Plötsligt börsttde hatt gråta, och deu gamla
gumman, barnens sköterska, skyndade till honom-
Utnr blontsterqtvastett hade sramkrnoit en stor
karto, som, krälattde på hans nakna arm, ä—
sladkom en så utomordentlig förskräckelse hos
bottom. Han skrek och kastade sig pli mar-
ken; men toägade ieke toidröra den kalla, klib-
biga masken.
Gtttumatt ryckte häftigt lartoett frätt goßens
artn, och kastade den långt ifrstt sig så att dett
föll toid dett äldsta brodreus fötter. Hatt wat-
en stor goße och ett flitig och snäll goße, sont
studerade träget , isynnerhet läratt om uantrtoe-
tenskapernm .
Hatt upptog deu stackars bortkastadelartvett,
och hela syskottskaratt samlade sig omkring ho-
nom för att betrakta deu.
Det toar en stor, tniirkgriin larto, nted
tioenne herrns-så huftondet, orts mörkröda pric-
kar os enggett. Dett toar ganska toacker i sitt
slag, fastätt barnett icke kunde tycka otu den-
«Fv lstoad den är full-s ropade den lilla sy-
stren, «kasta bort deu, den biter digi«
–Fy hivad den är fult-« ropade heltt folketi-
skarau, och den gamla gumman tillade: «deu
sr evißt den stora draken, sotn stulle bränna
upp hela werlden, men tvär Herre sörtoattde
lade honom till stl der liten,« och borttog hans
syn, os det hatt es mätte tillfoga skada åt nä-
gott.»
Alta barnen spruugo andar-, förskräckta as
gummans toidskepliga berättelse; endast den sio-
re goszeu började att hjertligt skratta.
«.ilära mor,« sade han, «-httru kan ni in- »
dilla soskouett sådana der galenskaper? Ser ni
huru skrämda de äro? De mäga sig jn al-
drikt hädanefter nt, ty de befara, att alltid
blistoa utsatta sisr desert, i edert tycke, så rys-
liga maskar, emedan hela skogett htvimlar as
dent. Wet tti mor, att af denna fttla mask
skall en dag blistoa en stor och toacker fjäril-«-
«Nä, det skall tttau så se, att hatt nat.-rask-
ftvarade gumman förargad, «sag katt gistoa
min näsa i pant på den saken·«
«J sådant sall mistat mor näsans-« sade
.toßeu.
«Wi sä tvål se, tvi fä toäl se!« brummade
gumman.
Dett stackars lartoett bemödade sig att slip-
oa bort ur gossens hand, — det säg ut som
hade den auat huru obehaglig den toar i al-
las ögott, och huru afskydd as de smä barnen.
Men deu store goßen lade den i ett glas-
ban och fyllde burken med små grötta atvistar
och blad. Sedatt bandt hatt ett papper öftoer
burken och gettomstaek pappret med små häl.,
santt förde burken med sig bent och ställde den
i ett fönster i sitt rum.
Der bodde ttn den föraktade lartoett en läng
tid, och burken betraktades flitigt träde as gum- »
man och alla de små barnen; men lartvett toi-
sade sig icke; dett hade gdtnt sig mellan de gris-
tta bladett och sästadt sig med en sin silkesträd
toid en stjelk, santt hängde der en lätts tid.
Den blef fä ett ljusgrön puppa.
Mett ett dag, några toeekor derefter, komete
af de smii barnen i sin äldstsl bksdtks tum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
