Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Nik, glael sam himlens kisel, jag
klös tet les-lag fäll orl- lugne-.
Ärle, kela lukt! Ärle, blå ltöjtll
Ärle, sol oclt glans oclt elokk ocle kedjel!
Ack,’ sil-ötts aomtsatselasotsl
z. ·k.
A l f r e d.
Dramatiskt utkast i en alt.
aids-vekt af — s — u —- a.)
Gerts. och slttt se. Greg. n:e.)
Z:dje Skenni.
Alfred. linIUsO Woke det endast sör min
skull, toille jag gerna ntatt knot fördraga all
denna förnedring; men England, mitt älskade
fosterland, sin ditt öde tvill mitt hjerta brista.
Frstt Httmber till Thems, är allt htvad flod
heter med blod beblandadt. Man tappra sol-
dater iiro antittgett nedhnggtte eller sångnel —
Och mitt arma svik sedan —- ett del jemmer-
ligett mördade, ett annatt del irrar husvilla,
plundrade, mißhandlade och föraktade omkring
islogarne, — och sag, htoilken himlen be-
siätttdt till deß konung och herde, är efi stånd
att skodda mitt tvapettlösa hjord sök ulftsarttee
blodiga käftar· — Barmhertige Gud, är jag
ej tolirdig att frälsa mitt sädertteslattd sråndeß
fienders händer; o låt ds en annan hjeltettpp-
tråda, som lyckligare lin jag, katt fördristoa
desa blodtörstiga danskarl O, låt mig i den-
»tta eländiga och obekanta hydda, under ett rist-
ga siaso skepnad, sluta tttitt stornti,ta lis: och
jag stall ej klaga östoer detta öde, blott jag
singe se tnitt älskade Ettglattd lyckligt och fritt!
s— Mett se det återkomma mitt tvärdsfolk re-
dutt frättsitla syßlok. (Martbaoch Martin tttkotttnttt.)
tik-de Steven.
Markha. Skottda dig Martitt och hjelp
mig af med msölkäntbaret. Färit mjölk och
ndßgräddade kakor; htoilken förträffligsatvälls-
toardl —- Mett, ntitt Gud! htoad ser sag?
Kalortte äro stt alldeles stvartbrända; helt sa-
tert äro de på hela tiden ei tviinda ett enda
gåttgl Dett dumma karlen, den lättingen,
den . . . . !
Alfred. Förlåt, tttin goda srttl Det gör
mig sjelf mycket ondt ont de sköna kakornas
men ntitt själ tvar så fttll as smärtsamma min-
nett och tankar, att satt helt och hållet glömt
se ester kakorna. «
Martin. Ja, goda Martlsa, dtt måste
förlåta honom. Htoettt tvet, hwilka sorgliga
tankar spßelsatt honom under tvär bortatvarok
Mälsiinda har hatt lsnftrn och barn, och hatt
tänkte på dem. Jag toet det nog, hurtt stvårt
det tvar för mig, då jag sedttasl tvar borta
frätt hemmet pli mitt resa till London.
Manha. Dtt skulle tveta något! Htoilket
dumt prat!
Martin. Det tvet jag tvist, httrtt jag
längtade att åter tvara hemma hos dig mitt
egen Manha.
Marchet. (blidde-) Lät det då wara.
kunna mt begyntta med qtoåillstvardetn
Alfred. (åtimdc·) Huett tvederqtoickattde är
icke denntt skillit mjölk, och detta kraftiga bröd
dertilll
Martin. Låt det smaka er min goda tvätt.
Men hör på Martlta hivar skola tvi sör dett-
tta främling tillreda en lagerstad östoer nattens
Manha. Ja Martin, tvi haftoa stt en-
dast en flitig; —- doek der borta i ladan fin-
nes tillräckligt med frisk halm. ’
Alfred. csitt sig-) Kommer jag ej att ligga
sottt ett konung , blir mitt lägerställe åtminsto-
ne tosrdigt ett soldat. Httrn många as mina
tappra krigare måste ej i deßa tider, utblot-
tade på allt, ligga pä bara marken-
Martha. missledd-) Hwilket larm derntel
jag tyckte mig bestämdt höra steg as hästar.
Se sör all del ester, Martin, hwad« det kaa
bett-dal lMsttiuIaätJ
Wl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
