Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Malte och silen lnocka detn förgäswes t kläderna.
Calle. Hisent annan skulle ha gjort det?
Slida. Det har ja ingen attnatt tvarit i
trädgårdett.
Tnlpan. Ja, det iir sannt. Och ändå
slå ni och ljuga för tnig och göra er till, ni
salsta och elaka tiggarbarttl Packa er sort
sbort, så långt tvagen räcker, och tacka er lyc-
ka att japr inte skickar er till länsman och tä-
ter sätta er ttti karratt. Att så söt-störa ntin
enda glädje, mitt slitna kröningctulpanl Män-
ta bara, om tti tvåga er till staden, stall jag
berätta sök kungen lstvad ni isa gjort.
Rote. Kom, sera. War ej ledsen, min
lilla syster. Ii iiro tvißt sattiga, nten tvi åro
kila änds, sälsnge tvi äga tvär moders ers.
(De gå.)
Talpan. Mett hivad stall» kungen säga,
niir han blir ntan kröningstnlpanP mät-)
Matte. Adjö med er. Jag tycker ittte om
att tvi ljugit pä de fattiga barnen. ,
Fitett. Jnte jag heller. Det sitter liksom
en synat ttti mitt hjerta. «
Slida Kansle hade da tvelat ha ris ttted
brännäslor?
Are. Pappa toar ja beskedlig Hatt lät
dem gå-
Calle. Strnnt i det der. De slnppo för
godt köp, och toi gingo fria.
Katte. Da, Matte, och da, Fiiett, läts
inte ha så förnäma samtvetettl Densom tiger
och samtycker, när andra hjelpa sig meden litett
nödlögtt, hatt är inte en smala bättre ätt de.
Fantas. Just så iir det. Fv slam, fp
stam åt oß allesammans! Utö-st gö)
Katte. Nej, se på Fantas i Farttsandt
Htoart tar han tvägen tned sina olyckliga bett?
Fantas. Jo, Fantas iir kanske en sma-
la dit-, mest Fantas skall tvisa att hatt iir en
ärlig karl.
Slat pi första simmaren
Andra Åstoentyret.
Bantlsartifer stuga i wilda skogen. På mäggen dan-
ga bößor och sablar. Ett ljus brinner vi bordel. lii
ngnstoista står i spiseln-nitt- Batttitnrra sitter ensam att
kardar all-
Bnntbarra sjunger på melodin af den gamla Vagg-
wisan:
Sof, mitt lilla yllegarn,
Sof på kardanö tittnatl
Ulltapp är mitt iindebartt,
Ulltapp, som jag ttoinnar.
Werlden liksom lardan iir
Fnll as taggar och bestoöir.
Sos, mitt lilla lindebarn,
Sos ch kardans tinnar!
Litet barit, när dtt blir stot,
Tar jag mjuka locken,
Spinner dig så sitt som flor
PS den snälla rocken.
Hjnlet snurrar, tidett sar,
Liten nlltapp blir så rar.
Litet barn, när da blir stor,
Spinns da nog på rockett.
Mett här sitter jag och kardar och glömmer
att min man, dett store Vtttttbnrrisex, snart
kommer hem. Ja, stor är isatt, det är sä-
tert, men han finge hellre toara mindre än
ett mös-, om hatt lade as sitta sula oseder.
Det är liksom litet dasligt etnellattåt att tvara
fru st ett röstvare, trollkarl och mennistoiitas
re. Mett hatad hjelper det? Någon syßla
skall man htt här i werlden. Min gubbe är
på sitt sätt en hederlig karl. När han kiss-
tvar något, så iie det aj andra röstvare. När
hatt trollar, så är det bara för ro skall; nå-
got stall hatt roa sig med, gubbett stackare,
på lediga stunder. Mennisker äter hatt aldrig
annars, än när han är alldeles glnpst och när
jag inte har nog mat uti skåpet. Sem ntt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
