Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, som åro en grad från hvarandra af- |
lägsna,ligger en höjd af nära 3000 fot.
Nu är 45 mil ett icke stort afslånd; me-
delst jernbanans illåg öfrerfares detta af-
ständ på få limmar. Men mellan två or-
ter med detta afstäng ligger just den hö-
& jordkrökningen; vi måste derföre stiga
3000 fot högt i luften, för att kunna se
ett föremål, som är en grad från 0s8 af-
Det. är således klart, att äfven de
aldrahögsta berg genom jordens krökning
lägset.
på några graders afstånd kunna undan-
dragas vära ögon, huru mycket mer då
lägre och mindre föremål.
Hvaraf kommer det nu, att luftspeglin-
&en visar oss föremål, hvilka äro 2—5 ja
ännu flera grader från oss aflägsna och
redan enligt den optiska lag, i följd af
hvilken aflägsna föremål visa sig minska-
de, omöjligt mer äro synbara? — De lär-
de svara härpå: När solen belyser jor-
den, så blir jordens yta starkast uppvärmd.
Ju längre bort derifrån, desto mindre blir
värman , och detta aftager så hastigt, att
redan vid 10—42 fot eger en ganska märk-
lig skilnad rum mellan den undre och öf-
re värmans grader. Är nu luften orolig
— och lugn är enda vilkoret för luftspeg-
lingen — så bilda sig inga lufthvalf. Men
vid synnerligt lugnväder uppkomma just
genom den olika värmen i luften hvarf,
hvilkas ytor verka likt speglar. Derföre
värseblir man stundom i luften bilder af
dylik art, som de ofyan beskrifna och i
mån af spegelytans höjd i luften kunna
äfven aflägsna bilder framställa sig derpå.
En mycket vanlig företeelse äro Går-
dar kring solen och månen. Det är
merendels ljusa ringar, som på närmare
eller fjermare håll omgifva nämnde him-
Ofia hafva de regnbågens
Sällan äro gärdarne dubbla, ännn
lakroppar.
glans.
mer sällan trefaldiga: Dessa vackra feno-
men visa sig, när Inften är mycket fuktig
och stjernornas ljusstrålar brytas i de fi
na små dunstblåsorna. Merendels förkun-
na gårdar kring sol och måne fuktig vä-
derlek och nederbörd.
Så länge de små i luften sväfvande
dunstblågsorua icke förena sig, är väderle-
ken torr. Af många sammanflytande små
blåsor bildas ändtligen små kroppar, hvil
ka äro för tunna att kunna hålla sig uppe
i luften samt då följa jordens dragnings-
kraft och nedfalla på dess yta. Vi säga
då: det regnar. Frysa dylika små dunst-
blåsor, så bilda de underbart fina sam-
manbängande iskrystaller af högst skiljak-
tig form och stor skönhet. Hundratals så-
dana hänga sig vid hvarann, så att de of.
ta bilda tumstora, lätta, flokiga massor,
Vi säga då, när sädåna falla vid kall luft:
det snöar. Men den unge läsaren bör,
likasom han visst ofta gladt sig öfver: is-
bildningarne på sina fönster om vintern,
också engång, förskaffa sig det nöjet, att
i fria luften under mikroskopet betrakta
sådana snöflingor. Deras vackra regel-
bundna gestalt skulle tillskynda honom gett
lika angenämt som lärorikt nöje och han
skulle, såsom öfverallt, äfven här kunna
beundra Guds allmakt, som äfven i det
lilla och oansenliga frambringar så mye-
ket herrligt och underbart.
Upplösning
af i föregående nummer förefommande
Rebus N:o D5:
En tunna voteter.
|
Til tryckning gilladt: Mark Ackrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
