Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torkar liknade sms eldblomntor, och nedanför
os det grön-trälade bordet, som stödde granett
Iooro alla de granna julgäftoorna uppstapla-
de. Ett hel hop små bartt dansade yflerti
ring på golftoet, medan deras mamma spela-
de piano, och deras pappa satt i en soffa och
läste de uyß anlända tidningarne. ,
Thöllordet dukades upp och alla de små bar-
nett skyndade så glada till bordet. De hade
alla dansat sig hungriga. De hade sålunda
sirat sitt nyårsafton.
Men såsom ett motsats till denna glädje
inom hus, stod der utanför fönstret i den y-
rande stormen en liten, fattig flicka kläddi tra-
sor. Hott flod der gråtattde och darrande ai
köld. Hon hade nyß toarit i köket till det rikt
upplysta huset och blifwit derifrcln aftvisad med
de iskalla orden: tvi ha icke tid med digl Och
hon Ivar så rysligt hungrig den stackars lilla
flickans hon hade sö gerna tagit ett liten bröd-
bit , om hon blott hade fått.
Tth hon satt der pei dristoan, och såg på
den granna julgranen i fönstret. Atk, hivad
hon gerna hade tvelat tvara ett af de dansan-
de sntä barnen derinne i salongenl Otn hott
helst hade sått se dem riktigt bra· Hott hörde
blott deras friska skratt och deras glada sätt-
ger, och hon den lilla fattiga — hon fick blott
höra glädjett och se rikedomettö östvcrflöd,
som dock intet ting för den fattige.
Oth slutligett bles holt så rädd för mörkret,
att hon skyndade bort genom skogett till en
gård l den närbelägna byn; men stornten till-
tog, snön blef allt djupare och djupare, och
slutligen kunde hon icke taga ett steg mer, utan
så godt emot henne med de flora, klara ögo-
nen, och wårmde henne wid: sitt bröst, otj
kände på hennes swagt klappande hjerta, ors
hott kände sig helt lifwad; men i detsamma
ilen ett ljus, stl starkt som blixtens öfrver he-
la nejden, och färgade skyarna röda; och os
en guldskinande sky stod ett ung skön qwinna
sned en stjerna pä sin panna. Henneo glätt-
sande hör fladdrade längt ut och hennes drags
Ikimrade som silfwerflor, — hon tecknade med
sin hand uppät himlen och sade till den gamle-
«Lenma henne ät mig, du gamla, kraftlösa
rubbe. Ditt tolllde år slut, och du skallsu nu-
eö inom ett ögonblickl–
Oth fel den gamle sörstvann.
Men den unga qtoinnan stod antar.
ssJag iir det nyßfödda ätet-« sade hon till
oen lilla flickan. «Jag will begynna mitt hit-öks
med att gifwa dig den största rikedom och lyr-
ka, del i det himmelrike, som höter barnet
«ill. Kom, koml
Oeh den lilla flickan bles stl kall, sa kall.
Och döden skiljde hennes själ frön jorden och ’
förde den upp till stjernorna och derifan stig
hon sedan huru det nna öret stoöftvade nedtill
jorden och skulle med sin straffande hand drab-
ba den boning, derifrän hon hungrande och
naken bliftvit bortjagad-
Mett den lilla flickans själ bad fä innerligt
till Gud, att Gud lät straffet uteblifva, och
för denna sin bön, för sln otvätt, stek hon
lbli en engel. Holt blef det nya örets engeh
som manar htoarje barn alt svara god och
gismild emot de fattiga. » ·
sjönk utmattad och döende under ett träd.
Och snön yrde om hennes öron och bädda-
de allt djupare hennes htvita graf, och hons
sög slutligen tydligt, att hon låg i famnenpå j
en gammal gubbe med snöhtoitt här och skäggs
och hant- köpa toar snöbehöljdz mett han logl
e
l
l
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
