Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
spill-·- tikwät icke tvara nägon stos-noder söte ho-
nom, ntan eit toerktig moder, sådatt som den
aflidna. »
Wid desta ord gettontströntntade ntia ett britt-
ttattoe glaestu Jag tvar i begrepp att spritt-
ga upp och bekänna mitt oratttoisaz tttett tin-
ntt återhöll tttia en falsk blygsel. DF lade
bott tall:«ikett bredtrid mig, strök lockarna nr
mitt attfigte och tryckte ett tätt tyst på ntin
panna.
Denna koß upptoäckte åter de saliga käns-
lorna, isynnerhet dersöre att jag hade gjor-
ntin stystttoder tedsett, tttatt att känna henne.
Nastt slog jag art-tett ottt hennes naeke och be-»
stoarade kyßett. «Moder, tttoder,« bad jag
snyftande, sjas har tvarit obeskedlig emotdig,1
katt dtt förlåta mig det?««
Hott slöt mig till sitt bröst och stoarade:
«Gtrna förlåtet- sag dig. För öfrigt har dtt
icke beträtt något stort sel.-«
«Jo, sol-« stoarade jag häftigt. «Dtt teet
icke allt. Jan roar mycket ledsen ps diaimin
hjerta, och hade beslutat att att-titt katta dia
moder. Men jag trodde att alla stoftttödrar
wore så elaka, sottt de i sagorna beskristvas.
Äftvett striktare sag att blistva ttrittgad att
glötnttta tnitt första modet-, htkitkett jag ännu
så högt ätstar.-s
«Barn!« sade hon, «dn skall icke förgäta
henne, ty hott toar en förtrcisslig moder, sont
söttsettar lsåee ditt och mitt titlaiitoenhet i hög
akad. Ja»1 tvet httrtt mycket dn toarit bnttden
toid henne, det-före tttsste dn berätta mig myk-
ket ont henne, när tei någon ledig stnnd sitta
tillsamman. J dag måste tvi gå tillsamman
till grastoett, sök att smycka den med friska
blomman–
«Ja, det stota tvi gömt– ropade iagihötts
sta hänryckning och spratts nep. Ntt roar attt
nndanröjat, ssont atskitdt oss. Hoa ssrde mig
till min fader, sottt sörst emottog mig med rott-
kad pannas mest htvarö ansigfe hastigt klar-
nade, då mitt stos-noder för honom skildrade
tvärt på nytt och tneo innertighet ktttttna sör-
bund.
Hott höll trofast sitt löfte och toar en god
moder för oß alltt. Osta air-pro tvi alla till-
samman till grastoen och planterade der nya
blommor, och båda tttsnaa böner tillsamman.
Jan kunde atdria förtäta mig sjelf, dett a-
vättmisa jag hade begått emot snitt styfmoder-
itanhtinda jag iii-vett deriöre älskade henne ss
mycket mera. Atttsedan tvår första iötsonittg
i mitt arrest, föreföll intet mist-ätligt ost e-
mellan.
Ntt tigger både bott och ntin sader ttndett
densamma grafstenen, som gömde ntitt älskade
moder. Wi alla bartt iiro strödda kringtverle
den, den etta i norr, dett andra i söder, tnett
1tla känna tvi glädje tvio tanken på märgs-da
styfmoder.
Mjölnarkattett.
(Forts. fr. sin-eg. n:r.)
Z:dse taflan.
Miara dagar ära ttn förslutna, sedan sko-
sttakarett tog mätt, och hatt har tttt, sssottt ni
ser as planschen, hetntat stöstcrtta hem, och
katten drager dem för-nöjd uppå sia. Skotnai
farett tar britterna fram, för att riktiat kan–
na se, hnrtt toäl de sitta och sträcker tillika ut
sin hattd för att på samma gäna emottaga
ttrbetstöttett för stoftet-tia Gottlieb skakar be-
dtöstoad den sista slanten ttr sin Pettningpttttg.
Hans ttos bröder skratta ttt hottent, för det
hatt består stöflor åt ett katt. sznnerltet är
den äldsta brodertt, hatt den tjecke, som står
der och yttres i sitt mjölnardrägt, outtdtntig
i sitta förebråelser och förehåller Honotn det
dumma uti att slösa bort sitt sista penning pa
isat-ana galenskaper-, som stöflat- ät en katt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
