Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jusi som gamla trädgårdontästarett skulle bör- j
sa med sitt berättelse, inträdde änttu flere gosa-
sar.
de sett sitt bror Iilljelm femte de attdra skrin-
na ät sundet. DS talade de med Alma och
hon öjtoettalade sin bror Selim och en annan
goße Werner att sökte upp dem. Deß.t singo
ännu några andra med sig, sa att de alla fin-
go höra berättelsen. Och så här började den
» gamle att berätta om
Korset på stranden
Det Ivar ett tvatker sollstlttsl sommardaa.
Eu liten gård lsg toid insjöns strattd, der sto-
ra lands-tvagen gick stam, och den som rest
santma tväg minnes säkert, hurtt nött det tog
sig ut det röd-stillade huset emellan alarna·
Pä andra sidan ont landstossaen låta ängar
och åkrar, och längst bott ett högt berg, tin-
da till toppen kransadt nted furor.
Herdartta toallade sår på ängen; en satt och
lagade ett olat-orre och ett annan blåste klam
toner i sitt, sottt han hadeibatidett. PA trap-
pan till den lilla loagnaden stod Fredrik, som
trar en sjuårig toilddasare och utsß hade kont-
tnit stått staden, det· hatts hem toar, hit att
under sommaren hälsa på sitta gamla morför-
äldrar-. Hlttt hade en grann trumma fästad
nted en krok i bältet, derföre roar «hatt också
så stolt på sig, det han stod och sätt pil her-
darna, men deras stora alahorn skulle han dock
gerna önskat ega. Han gick till morfar, sottt
satt och lappade nät i solskenet.
— skara morfar, sade han, htoariiratt ha
herdartta kunnat så sina underliga långa tu-
tar, som de bläsa fä toackkrt i?
—- J.t, ser du, sådana kunna de tvrida
sjeljtva as all-ark; också gamltt morfar har turi-
dlt många dylika i sitta dar. ,
— Ack, skulle ej morfar wilja laga en ät
tnig ockstll
—- Nes mitt kära goße, jag har tosl redatt
Betty hade saknat sitt duk och Sofie lya-.
nästan alldeles glötnt bott konsten, men –—
tillade han leende — dtt kan jtt gå dit bort
till Jakob och Anders, de båda herdarna·,
hioilk.t tvål aldrig sett en sådan grantt trum-
ma sottt dtt har; tag den med dig och sls us-
gra duktiga hwirslar för dem, så laga de nog
åt dig, hivad dtt önskar, men glötu ej att
toara höflig och tala toackert med dem.
—- Httt, — ade Fredrik långsamt —- de
iro jtt bara bondpojkar . . . .
— Ja, — sade gamla morfar -— har du
ej i ditt bibliskit historie läst om Dawid, som
likt deßa gossar toar ett ringa herde och toal-
tade sitt faders hjord, ntett som sedan bles en
mattig, tois och gudfruktig konung?
Fredrik stoarade ingenting, men satte sig
hredwid morfar på bankett och funderade tyst
en stund. Dä slyt hatt ttpp, tozt sitt trumnta
och trumpinnarna under armen och gick i sal-
ta ntat uppå. ängen. Nac hatt kommit in-
nanför gärdesgä.dett, stannade han och slog
några tag på trumman tör att se, hatad tvet-
tatt dem skulle göta. Fårett lyfte upp sitta
httitottdett och ssgo på honom, några toga sig
också friheten att braka mot bottom, — de
snutto toißt hans musik brarolia. Detta smått
förtröt Fredrik oet; hatt började trtt ntna pi as
alla krafter sann marscherade uppåt med storm-
steg. Jakob, den etta af herdarna, kom nu
emot honom och sade manligt:
- — Geddag, lilla herre, will hatt låta oß höra
sitt trumma, tror sag. Wi lta just ojta sustatdet.
— Jttså —- menade Fredrik —- det paßae«
jtt bra det, . . osn ni linda sot ro stttll tville
blåsa litet för mig på era boxn, som jag the-
Her så förskrickligt ont.
— Gerna, — sade Jakob, sett sil satt-da-
ltornet för munnen och blåste as hjertanz grund.
så att det ekade långt opp i sko-gen. —- Det ät
:rollet, som stoarar stått grottan sin, —- sade
hatt strattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
