Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e.-
0
eeh tvar den enda arresterade i dag. Ostörd
fick jag säledeö fundera på mitt härda öde,
och jag kände tttig derföre, om möjligt ättttttm
olyckligare Htvad ja·.j gret bittert. Bäst jag
få fatt kallades jazz itt till profeßorn. Al-
ttsarligt, men tttildt talade han ottt hnrtt jag
så ofta fick tillbringa söndags förmiddagen hot-?
bondut, frågade om jag nägonsin tättkt nppii
dett sorg jag dersgenont gjorde tttitta föräldrar.
Jag bara gret. Det tycktes tttig omöjligt att
fä fram ett ord.
Medan profefzorn fä talade ttted tttig, hade
ett fruntimmer inträdt. Det toar vrofeßor-
sian, Ockfä hon sade tttig nägra förmanande
ord, samt frägade tttig slnteligen htoarföre jag
hade arrest i dag? Hennes milda ord hade
något lugnat tttig och jag försökte stvara,ehtt-
rtt snyftningarne fortfarande gjorde det smärt,
tnett småningom toäxte kuraget och nn berät-
tade jag utförligt allt, ont Tölö promenaden,
ont bibliska historien och ont kanonen.
Knappt hade jag äter intagit min plats i
atrestrnmntet, för ätt profeßortt öppnade dör-
ren och förkunnade tnig att jag tvar fri. Hör
nit hatt hade tyckt att det tvar synd ottt mig,
och derföre slapp jag nog tidigt, för att ätttttt
hinna ttted kamraterna till Tölö.
Jag skulle fä gertta welat loftva honom att
wara flitigare härnäst, men hatt fordrade det
intet. Hatt sade intet toidare, tttatt stängde
dörrett, förr ätt jag ens httttttit tacktt honom-
Likt fogeln, sottt flinter bttrett öppett och he-
la tverldett för sig, skyndade jag tttt ttt, men
i tamburen hejdades min fart. Profeßorstatt
stod der; hott tycktes toättta mig.
«Mitt lilla goße,«« sade hon, sidet gjorde
ung fä ondt ont dtg och derföre har jag bedt
profeßortt förlåta dig- Mett tttt skall dn lof-
toa mig att toara flitigare härnäst. «Och här,
tillade hott, lemnande tnig en stor päse pep-
nrkakor, «har dtt nägot att traktera dina kant-
i
rater med, — ttttn kom ihog att jag aldrig
mera toill se dig här ibland de arresteradelss
« Dett framräckta handen kyßte jag sä inner-
ligt, sotn ont den toarit tttitt moders, och de
tätar som gtvarbleftoo pä densamma, torde
tvål hast-sa fått gälla sottt ett löfte-
Jag kom i god tid till Tölö, mett brydde tnig
htvarkett ont lekarna eller omminkanon. Kam-
ratertta hade också stvärt att begripa hivad som
fattades mig, som annars brakade tvara ibland
de högljuddaste. Sjelf kättde jag mig lyckli-
gare ätt någonsin.
Men profeßorsian säg mig aldrig ntera och
kamraterna ftägade förgäftoes httrtt jag sluppit
ifrån arrestett eller htvarifrätt pepparkakortta
woro. — g.
De twtt hwita rosorna.
(L)fttserfättning.)
Dett font har läst eller hört berättas ont
Paris, Frankrikets hnftondstad, tänker säkert
dertvid, att detta mätte tvara en stor, rik och
stolt stad. Ja, — tttett deß största rikedom
är lyxen, den är obegrättfad; hela tverldenö
skatter tyckas tttara der ihopfatnlade; matt ikul-
le knappast tro att der slnlle sinnas den rin-
gaste brist och åtminstone icke brist pä — blont-
mor.
Der sinnes nog orattgerier och blomster-pak-
terrer, htoarest tjcttarinnatt får köpa en kante-
lia ät sitt frtt, och sötnmerfkan ett violblontmtt
till prydnad för sitt lilla rum-; — der finnes
tvid de elegantaste gatortte butiker, htoilka lik-
tta ett Floraa tempel, htvari alla representan-
ter af blontsterritet tyckas tvara församlade;
tttett alla deßa blomster likna tttänga andra
Parisijka tilltverkttingar; de ära blott luftiga
toäsett, uppdrifna nted artisieiel toärme, otd
töparett, som tror sik; haftoa köpt ett frisk och
leende hit-tama, finner ofta tolv hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
