- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1863 /
54

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sil

gång måtte så lljuta desl förtjusande doft.«
Dottren hemtade blontsterkrnkan, hlnarttti på
en stjelk befuttltoö ttoiillne htvita rosor.

«Deßa blommor skola östoerleflva mig,«
sade delt sjuka, «ltlelt gif mig dell ella af dent
och lägg delt i min graf.«-

Eli titltlna sedltare slöt gumman sitta ögoll
för etoigt och letltnade sitt älskade barn ellsattl
alvar ttti Gndö beskydd.

Karolilta lade ett ros i lllodrens kista, och
gjorde dertvid ett löfte, att årligett på samma
dag plantera en htvit ros på hennes graf-
Derföre kunde holt icke sälja mer ån detl etta
rosett, sålvida den andra toar bestämd för hetl-
ltes älskade moders gras.

Dell det-på följande morgonen toille Karo-
lina fällda delt bortsålda blomman till gref-
toinnan, men —— htoilcen förskräckelse -— holt
toar nära att dig-ta toid sylten as förlusten, —
rosen lvar borttoißltad, blott den etta hade
hållit sig frisk. Men detta tvar icke nog, det
toar ätntll icke allt ihentles olycka-, hltsetstoärd
inträdde i saltltna ögonblick, fordrande hyres-
afbetalltingen, font han tvälltat på sedatt går-
dagen-

ssdaf tålalttod,« bad Karolina,
sticket är jag llrståndsatt att betala eder.·-

«·Htoad skall detta betyda,s- utbrast han nå-
got torestgt, «jag har redatt i går fått toetlt
bwilkelt betalning ni bekommit af greftvinnan
för rosen; ni har penningar och toill intet be-
tala.««

«Pettttingarne höra icke mera mig till. Ro-

sen toißnade bort i natt, derföre måste jag stic-
ka penningarne tillbaka åt deras egarinna.«
» «Det finnes jlt ett annan dylik ros till,
hivat-före leill ni intet sälja den, det kan loa-
ta för greftvinnan detsamma hloilrendera ni
sänder åt henne-P-

«Derföre,« stvarade Karolina, «att den är
bestämd för mitt moders gras, oeh lie således

«i ögon-

icke till salll för all.t tverldelld skatten-·

«Ni iir en östverspältd dåre. Sem tttt till
då ollt ni med denna er dårskap kan förskaffa
er tak öftoer huftottdet; och fortfar ni dermed,

"så måste ni utrymma detta rum till « mot-gon-

dagen, jag kalt icke behålla en hyresgäst, soul
icke pnnktligt betalar sitt hyra.

«Jag stall lnara beredd dertill,« smakade
Karolina lugnt, men bedröftoad. Och tvär«
delt lemnade rltnltltet.

Mycket sörtoåtlad deröftver att Karolilla ä-
tersältde penningarne till greftvillttalt iör den
tillhandlade rosen, lät Adelaide de Relligalbe-
falla att det genast skulle spännas söt magnetl.
Etl stund derefter åkte holt till den unga blottl-
sterförsiiljcrskall, för att så loeta orsaken till
penttiltgarttcs återsiittdattde och hlvarföre delt
beställda rosett ej blistoit hetllte tillstiilld.

Fraltliommcll till Karolinas boning sann
holt dörretl stängd och des; ittttetoåltarittlla bor-
ta. Mali berättade henne att Karolilta Be-
tloit tvar llyß utgången, och bar en htvit ros
med sig i handen. Frökett Adelaide skyndade
hem, men idetsatnllta loarseblcf holt Karolilla
Belloit gåeltde ont hörnet af ell gata. Nysi-
kell att lotta hloenl det toar, fotlt Karolina
föredrog framför henne toid förfäljatldet as si-
tta blommor, befallde hon kttskett köra lång-
fanlt efter. Till sin största förlvålting såg A-
delaide henne statttla tvid kyrkogårdsdörren,
öppna långsamt densamma och försloinnainoln
deß stilla murar. Holt lät sitt tvagit hålla-
steg ut och följde på aiståltd föremålet för sill
nyfikenhet, den holt icke låttgt framför sig såg
stanna och knäböja tvid en graf, hloarpå hon
planterade den medhafda rosen. Derefter såg
holt heltne knäppa ihop händerna och bedja
med tårstjlld stänllna: «o, ntitl moders
lag emot denna lilla gåstoa, solll jag söt dis
uppfostrat, till en ringa tackfattlhets gärd at«
ditt battt, som du så ömt älskat. Bed för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1863/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free