Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«OO isa dst stt dtlt silo fullt sed aran-
Is saker; dtt fulle se datat-« Dch nu glänste
Ellis ögon as fröjd, -«och sedan — sa, ont
du tviste, hivad jag änntt mer slall såll-«
«Nå, hivad MP«
Elll smålog· «Jo tåttk dig, ettgnldsmyckel
DI toet toißt intet, htoad det ät? Det lir
tgentligett ett haloledja.««
«Det tort jag ttog hurtt det ser ut,«« sade
Wiela; och hennes ögott började åstoett att
glänsa. «Jag har sjelf haft ett dylik. Det
toar tre rader perlor tillsammans, satn glän«
lie helt tnörlgnla och hade ett litet blankt lås-«
«Nej, nes, ntitt smycke är annorlundal
tant dig bara! det ligger i en röd saslans ast,
sodrad med htoit atlask-
«Ja, det måste toara dra toackett,«- sade
Wiela. «Nes, så grattna tosro toißt intet
mina perlor. Men wackra woro de ändå,
det kan dtt tro. Då jag hade dem på mig,
ropade alla mennisloet Miela, huru toa-ler
du års-«
«·Dtoar har du dem ntt dålm
«Jo, det skall jag berätta dig, och derutas
katt du se huru dyrbara de warit. J tvintrad
Joar mamma mycket sittl. don låg till sångs
ser torskar och tycktes aldrig dllstoa stlsl. Mi-
na toille gå till doktorn, mett det tville es mant-
ttta, ty hott sade att tvi hade ltttet att betala
honom med. Och då, ser dn, når tvi alla
endag tvoro mycket sorgsna och hade gråtit
mycket, då föll det mig något in. Jag sprang
helt allena till doktorn, ty sasl sag annars
tvar rädd sör honom, så toat sag ntt dock
tnera rådd att mamma skulle dö, såatt jag al-
deles icke tänkte derpå. Jag gick till honom i
hans kammare och sörde mina toackra perlor
till bonont, och bad honom att hatt sde dem
slulle komma till tvär matnntal«’
«Tog han dettt då f« srågade Elli, och tå-
eatne komma henne i ögonen.
«30- Hvarföre intet? det tvar stt sll w-
kea petlorl Dan tog dettt l sin WID- vissts
så underlig ttt. Mait kunde se att han tyckte
mycket ont kem. Och så tog hatt mig i han-
dm och tvae så god emot ang, att jag riktigt
stamded, att jag förut toarlt så rådd söt ho-
nom. Oatt lade perlorne i ett skåp och sade-
att hatt slulle sörtoara dem, så långe hatt les-
de, och så kotn hatt genast med mig till mam-
ma. Datt hemtade henne droppar och gas ock-
så penningar, så att tvi kunde löpa denne tias-
sande mat, och det dröjde ej långe sörån hon
åter liles srisl. Det toar tvål ändå myckets
bättre, ån mitta perlor.««
Medatt den fattiga flickan så hade talat-
glänste hennes klara ögon och linderna rodna-.
de som rosor. Ett lycksaligt leende stoästoade
öftned hennes must och hennes lilla toänliga
attslgte strålade nu förklaradt, så att Elli de-
tealtade henne med beundran. Dertoid dles
det henne så underbart till modd. Tårarne
präßade sig otoillorligt ur hennes ögon; och
plötsligt dagades det i hennes sicil, litasotn
hade hon nu förstått, hivad modren hade me-
nat, då don sist talade om da stönaslesmylet-
Mbit-ad gör du nuk« srågade den lilla dono-
flittan, då slli slod der med hastandet ned-
siintt, och es stoatade henne-
«Jngenting« stoarade Elli och såg dettold
måttligt på henne, «sag skulle bara öttsda,ate
ostare toara dos dig, så att tvi tnndelekatlw
sattttttattå.««
«Dtt slttlle ej gå an, sag måste sticka lM
rigt, —- tnen kom i morgon hit igen. Ja-
år då åter på kyrkogården nted min Greta.«’
«Ja, det tvlll lag göra,«« sade Elli glad
«och då hemtar jag dig en strut med karamel-
ler, som onkel Wilheltn i dag slå-Ike mig, och
sedan toill jag toisa dig min gröna spark-dia
med de granna guldltolstiistoertta på. Moa
utt måste sag sprlttga hem, annars sitter mam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
