- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1863 /
74

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

det dev.nu skola bliftva allt bättre och bättre,
mäste» han gifwa detn tillfälle dertill. Det är d e r-
fllreqshan delat det jordiska goda så olita bland
sina menniskobarn. Hatt gas litet ät nägra,
på det de skulle öftott sig i tälamod och föt-
ttöjsamhet, samt att de skulle bliftoa starka i
gttdoftultatt och tttan afttttd kanna se de rika
och lyckligare lottade. Hai-. gas deremot att-
dra gods och penningar, på det de mätte öf-
toa sig uti barmhertighet, och tvänligt hjelpa
och lindra sista fattiga medmettnislors nöd.
Engänjr stall hatt fordra rätenstap af dem.
Pan skall fräga dem huru de antoändt sitt go-
da. Oeh tre dem, som då mäste nedle sina
ögon och bekänna: jag har antvändt mera än
sag bordt, till mina egna nöjett. De rikare
lottade måste toakta sig för denna högmodiga
tanke, att de erhällit mera, emedan Gud stul-
le älsta dem högre, ätt de andra. Wiil har
den gode Gudett sina älsklingar bland tnennis
skorna, netnligett de, sotn äro honom trog-
nale mett det är ej med jordiskt gods, sotn
han gistver dem teckett af sitt huldhet. Se,
mitt dyra älskade barn, Hatts enfbdda Son
Jestts Kristus, uvar sä fattig, att han sade
om sig sjelf: «Röftoarne hastoa kulor
oeh fäglarne under himmelen nästen;
men menniskoneö Son haftver icke,
der hatt Ianlnta sitt hustond till. Nej
det är något annat, mycket, mycket stönare
lin allt jordiskt gods, som Gud gistver fitta

älsklingar: det är hiertats förnöjsamhet. Der« l

aflommer det att mängen, som är klädd i
gun- cch sitt-, sex mißntijv och sky-tig ut,

och strängen deremot, som blott har sin grof-
toa klädning och ett stycke smart bräd, ser så
nssd och glad ut, likasom han egde hela toerls
den. Pch tyttlden är ocksä hanoz ty han bär
tsitt hjerta Gnds frid, som är mera än alla
smidens Wittsto-

Elli säg os sin mor, hon förstod henne.

«Ja,« sade hon, »dä ät lilla Mieea ett
Gudö älskling. Hott är så fattig men du kan
ej tättka dig huru hon ändä såg glad tet. Fåx
jag i morgon äter gå till henne?»

«Det sär du gerna.«

Nll kvßkk MOVUU henne, samt letnnade hett-
ne allena; nten Elli insomnade ej så snart.
Allt lisligare framträdde för hennes själsbilden
af den lilla solbrända flickatt tned det lingula
håret, i det ögonblick hott berättade för henne
historiett om perlorne, och dertvid sett sä mt-
derbart slätt ut, ehuru hon ej hade nägra
granna kläder, eller nägot smycke. Elli ihop-
snäppte sitta händer oeh bad dett gode Gndett
att Hatt måtte lära henne, htoad hott slulle
göra, att bliftva hatts älstlittg, och sedan in-
somnade hott ättdtligett. Andra dagett glömde
hatt ej sotn hon lostvat, att sä snart hott:kttn·
de skynda till kyrkogården nted dett grötta spar-
bößatt oeh karamellostruten i sickan. Glad hop-
pade hott in gentmt portett — mest, ingett li-
ten flick.1 satt der pä den insjunkna grafkullekn .
och ingett get betade derintvidl Hott sprang
rundtomktiug kyrkatt och ropade henne wid«
namn, meningen lät htoarkett se eller höra
as fig. Hott satte sig ner och trodde, att hon
toäl stnlle komma, men hott tväntade en hals

»timnte förgäftvett.

« «Jag toet jtt hivar htm bot,«s tänkte hon
slutligett, «jag toill gä till henne, oeh se hivat-
for hott dröjer-« pott gick till det lilla huset,
htvilket Mieta igär hade toisat henne. Hoa
stannade ett ögonblick toid den lilla rökiga dör- .
ren, dä hon hörde en sakta klagan inifrån ;
stugan. Det upprepades, och hott· kunde tod· .
ligen nu höra, att någott snostade9« Flens-ö-
ster talade deremellan, men hwad, det kunde
hon es förstä· Hoa bles ängslig. Tänk om
det hade händt den lilla, fattiga slickats nagote
lolhckaf Hott öppnade hasttgt dörren och slodidos «
lilla mörka stugan, innan hon sjelj toißte deras-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1863/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free