Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
kommit till den förnäma herren, och berättat,
bttett det hade gått tned breftoet, tillade hatt
äter sitt wanliga: «det kommer allt osman-
ifrån!« Men den förtteinte blef tored och tog
ett piste samt körde Petter på dörrett och sade:
sssast skall ge dig «oftvanifrån« af pistett jag.«
Nät« Petter så hade komntit nt på gatatt,
böjde.hatt tted sitt krusloekiga hufwud, och
några tårar fölla tted på gatstenarna, hwar-
tvid han sade: «för ntig äro alla hjertatt font
deßa stenar, tttett — men det kommer allt
oftvanifrått!« —
Mett följande dag lät samma herre kalla
Petter till sig igeet och fade: «mitt kära gos-
fe, fe här skall du ha ttvå dukater för det dul
Hade det kommit till sitt«
fällde breftoet i ått.
bestämtttelseort, så hade jag bliftoit högst o-
lycklig; fä ha omständigheterna tttt förändrat
stil-«
sSotn jag sade, mitt herre, det kom osman-
ifrän,« inföll Petter.
«Ja, utitt goße,«- stoarade herrn, «det kom
oftoanifrån, och dn toar engelen, genom hwil-
ken Gad besvarade mig sör denna olycka.«
-När tttt lilla Petter hade blistoit stor, kom
ett dag en engelsman, sont hade hört talas
om honom, och lät kallet honom till sig.
Då Petter, font allt ännu kallades «lilla
Petter,-« kom in i rummet, frågade hektons
engelsmannen: «nå, htoad ntettar dtt lilla Pet-
ter,:-htoarsöre har jag månne lätit kalla dig?-«
»Jo,« jtoarade Petter, «det kommer oj-
toattisrått !«
Detta ftoar behagade engelsmannen, som
derföre efter ett ögettblieks estersittnande sade:
sdtt har tätt Petter, jag önskade få dig till»
min tjenare, och jag lostvar, att du skall få
det godt; htoad tycker dtt derout?«
«Det kotnnttr ostoanijrätt,« stoarade Petter,
«htvarföre skulle jakt icke tycka derottt?-«
SI tog den rike engelsmannen honom nted
»brisia och slungas i höjdett.
ga, 6—8 mil breda landttttttgan toar förderf-
sig, och några år derefter lästes i tidningar-
na, att engelsmannen dött och letuuat efter
sig M vfattllig förmögenhet, den hatt tvid sitt
död testamenterat åt Petter.H
Sålttttda blef Petter rik och lyckli,s. Mett
ännu lyckligare ätt genom jordiska rikedomar
är han det-igenom att hatt bibehållit sitt barn-
doms tro på Gud, och äntttt fager ont allt
hivad font sker: «det kotttnter oftvanifråttl«
L a tt d e t.
(Fottj. fr. föreg· tt:r.)
Deß rörelser liro dels lokalt inskränkta, dels
synas de samtidigt utbreda sig öftoer ofantliga
sträckor af jordytan, skaka ansenliga delar der-
af och den antingen stöttvis följande, eller tvått-
» lika, eller skakande rörelsett fortplantar sig ge-
nom dett många mils tväg tjocka stelnade skor-
patt npp tttot jordytan, till lands eller sjös.
Då uppstå förfärliga ödeläggeljer: jordett blif-
tvar, skälftoer; berg remna; byggnader instör-
ta, begraftva menniskor och djttr ttttder sitta
spillror och deßa hemska naturtilldrageiser kal-
las jordbäfningar.
Ett af de fruktanswärdaste jordskalf inträf-
fade den 1 Now. 1755 i Lißabon och samti-
digt öftoer hela Atlatttifka haftvet långt inåt
Sydamerika på ett rymd af 700,000 giva-
dratntil. so,000 menniskor förlorade det-un-
der lifwet; men Liszabott, Portugals rika te-
sidetts- och hattdelssiad, sörtoandlades till ett
grushög.
Ont dylika jordstalfs styrka söker man få-
iättgt göra sig ett begreps-. Dett 28 Mats
1785 utbröt ett förfärlig jordbåfttittzt i Cala-
Matt såg dertvid granitbergens toppar
Dett 24 mil län-
brien.
tvets huftvndsiite. J detta lilla täcka berglattd
förstördes allting i grund. Byar, städer, flott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
