- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1863 /
106

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

dans tas och Iyrkatts torn, htvarifrått klockan
sände ttt sitta dallrande toner, och den glänste
lika toackert oii den spruckna rtttan i torparens
stuga sont på de stora fönstren ii herregiirdetk
Soleu gör ittgett skilnad. Dett sägerlika tvätt-
ligt sitt «goduatt-« till alla, och den som blott
tvill, han kan, dii hatt betraktar solen, deri
se Gttds stora herrlighet och godhet. — Så
sjöttk solen tttt tted i det fjerratt sundet, och
länge lhsie dest glans öftoer böljatt, der ett
eusatu fiskare att i sitt båt och gungade upp
och ned.

Det sista ljudet af kyrkklockatt dog bort, och
i den lilla landsbyggden Ivar det tyst och stil-
la.
in dett friska aftoulufteu och fladdrade ont da-
gens händelser.

«Ditupp till herregiirden har kommit frätte-
ntaude idag,– sade ett ganttnal bonde, «dit
har kommit ttoenne grefsvebarn. De äro sii
sutala och sitta att se uppå, isynnerhet dett
lilla flickan, att man skulle tro henne kunna
höjas ilnfteu af ett liten toindfliigt. Jag
toar just deruppe i ett litet ärende, och fick se
ett liten sntttla af henne. Hou stod så melan-
kolisk i ett fönster och såg ttt pä« mig, acknrat
font ont hon aldrig förr hade sett ett sådatt
toarelse sout jag, och niir jag sedan helt tvän-
ligt nickade iit hetttte blef hon rädd och smög
sig nudau.«

«Meu huru toar hott då klädd?-« frågade
ett qtoiuna.

«-Äh, jag tort icke besiiitttt, ttten silke på
silke mar det nu, det toet jag. Oeh så hade
hott små gttla krttllor i håret liksom korkstruf-
toar, men toacker utar hon ändå för det, det
toet sag. Och greftvinna, si det är hott tttt
riktigt född till, och pengar har hon somgriis,
biide guld och silfwer, det tvet fag.-s —

Under detlbondeu sii talade, stod der en li-
ten flicka, gömd bakom ett buske, och hörde

Wid de halföoptta dörrartta andades manx

uppå samtalet. Hettites gula hiir hängde löst
tted öftoer skuldrorna; hon hade inga «tork-
skruftoar i hiiret hon, stackars flickan. Gatu-
ntal och urblekt tvar hennes kjol också, och på
fötterna hade hott icke tofflor engång.

Hettiteö klara ögon tittade ttt genom löftoet,
och hott losznade med spiittd uppmärksamhet ef-
ter hwad som blef taladt. Den lilla flickan
tottr så olycklig. Hermes föräldrar tooro de
allra fattigaste i hela byu, och hou Ivar der-
före utsatt för hån och begabberi i skolan och
htoart hon kom. Hott tvagade till slttt knappt
gå på landstoägeu, af fruktan att möta nå-
gott. Sjelftoa baudhuudeu skällde på henne,
och ankorna siyndade sig i dammen, då de sa-
go henne. Allt detta trodde den lilla flickan
kom sig deraf, att hou tvar så fattig och gick
så illa klädd, oth hott Ivar så bedröftvad der-
öftver, att hem alltid sökte upp de ensligaste
ställen okl) satt der och gret med sig sjelf; och
den bästa tiden af dygnet tyckte hott toar den,
då hon fick gömma sikt under sängtäcket, th
der fick hon tvara i fred.

Hott stod, som sagdt är, och lyßnade, och
då for en tanke gettont hennes hufwud, font
spred lqu i hennes själ, och en hittills okiittd
kraft upplyftade hennes ucdsfunkna mod.

«Alla andra,« tänkte hon, ssgöra narr af
mig och begabba mig, men hon, den tvaekra
frökett med de gttla lockarna, hott sont har
guld och silftoer som «grsäs,« hott skall toißt
beskvdda mig och toara god emot mig-«

Oclt så gick den lilla flickan, upptag-st Ai
deßa tankar, i den milda sommar-aftonen ge-
nom stogett, der foglarna höllo aftonbön och
tvindens orgel susade. Hott gick helt ensant —
htoettt skulle ha gått med henne! — men dock
toar hott alls icke rädd. Holt kände sia få
glad, font aldri,t förr. Hoa lyftaoc sitt huf-
tvud riktigt upp mot himmelen, hatt öppttadc
gladt sitt öga, och siig sig omkring med fri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1863/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free