Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
»·, ;«.·J.M«c1(k IPO k·
SICS-fastklämda L)
MorsnoXYr ar ix«sä aiiiirial, hon har så mätt-
ga skrynklor ii patiiian och alldeles htvitt häk,
men hennes ögon sliiia som tmä klara stjer-
nor, ja de aro ännu wackrare öns-stjernor, de
äro så milda, sa goda att se utl. Och såkan
holt så mänga toackra sagor och har en slot-
tosig kjol as siden, stl att den frasar hivar
gäng holt rör på sig. Mormor tvet så mycket-
ty hon har lefwat sä länge, långt söränn
pappa och mamma, det är lolßt det.
Mormor har en psalmbok med stora silfwer-
spännen, och i den sä läser honsåosta. Mel-
laic bladen utl den ligger en ros. Den är all-
deles flat och klämd och torr. Den är icke så
toaeker som de rosor hon har i glaset, och dock
småler hon toänllgast mot den tolßnade rosen,
ja det kommer tårar i hennes ögon, när hon
ser på den. Otoarsöre ser månne mormor så
på den tolßnade blomman i den gamla boken?
Wet dn det? Hwar gäng mormors tårar
falla på den gamla blomman, ds bll deß
färger mera friska, dö smäller rosen och hela
rummet doftat-, mässarna sjunka ned som loo-
re de as tyg och rundt omkring henne är det
som en grön slog med blomsterdost, solljus och
sogelsänaz och marmor blir alldeles som ung;
som en liten nätt flicka blir hon med gnlaloc-
kar och röda, runda kinder. Jngen ros sh-
neö mera frist och tvacker lln bon; endast ögo-
nen, de milda, goda ögonen, de förbli alltid
mormors ögott «
Wld hennes slda sitter tttTmalth-tttlg·och kras-
tig, han räcker Jenne- rosensdch son småler.
Den unga wackra- ntatltten förstoittner sedan-
och mormor sitter allkna alvar och ser på den
wißnade rosen i den gamla boken.
Ntt är mormor död!
Hon satt i· ländstelen och hörde hum lllla na minnen —- stost,
Jnna läste sör henne, sedan sade holt att-hon
ioar trött och hon lutade sitt hnW-mdtNCr-
men och sos ; hon sos , och hennes anstate«-war
fullt as frid och lbckt1, det låg sond ett solsken
öswer det. Hon smslog, och så sade« man akt
hon war död.
Hon bles stl laggd l en smart kista. Der
läg hon htoitklildd, hon toar så wacker, och
dock woro hennes ögon slutna , men alla ron-
kor från pannan woro borta. Henneö hör
toar sllstoerhtvlttz man bles icke trött att fe
pä den gamla, hon tvar in den goda, mild.1
mormor.
Pä grastoen tätt under kvrkomuren plante-
rade de ett rosentrll, och det stod fullt af rosor
som nickade mot hwarandra och sade: «htoad
det är ljust att blomstra l det warma solske-
net, hivad det är godt att bada sig l dagg och
månskens och när wi ära som wackrast, kom-
mer det en tvacker hand och plockar oß och ger
oß åt den älskade toilnnenl Htoad tvi då ste-
la wara wackra, hivad not skola dofta-«
Och näktergalen hörde hivad rosorna sade.
och näktergalen sjöng otn rosett, sotn en una
flicka lade i sin psalmbok, om rosen-,«som göm-
des der tills de röda kinderna tolßnadesoch hon
sjels dles en gammal gnmnta.
Och medan näktergalen sjöng, Ispelade· or-
geln i kyrlan de psalmer, som sunnoskderibm
ken under den dödas hastviths Mait-stint sken
så stor och rund, men de döda- «stegos1-ej.s upp
för att se på månen de- det-låga i–:slnaI–sån-
gar, och hwart barn kunde- anm fruktans-all
ut på kyrkogsrden och plocka nosde.. tEtt död
toet mer lin alle tvi lestoandecwetst.r-:4Demta
as den ångest tol känna söt-andesytree,ssde dö-
da llro goda och kärleksfulla, de1 toiljasiej sör-
sträcka oß, de komma dersöre icke till oß.
Der är jord östver kistan, jord« sutt« den,
psalmbokens blad lir- stost, rosens-med’skalla sl-
men derosnjans blomstra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
