Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
·«7
ijt .
« ,
lstki ..s (’
I· kHz-«
islltii«o«el)v ästoentnycketestetfokt, ogift penning-
Mil, i ils hatt lättte ttt penningar ät behöstvatu
LBÅ«skt blott10 pä hundradet. Ett söndags-
niistitits lä det äkta paret satt hemma tncd Jo-
hanna, som läste i bibeltt högt för dent, in-
trädde dentte man, herr Sebastiatt Goldkttgel
till dem-
Efter ett kort samtal om tväderlek, priser
och afjättnitg sade batt, tned fitt alltid sjelf-
belätna hållning och ton: «Jag har tttt besitt-
tat att skaffa mig hustru. Jag katt icke fä
bättre ätt Johanna, derföke beder jag eder
och henne att hott mätte bli ntin.«
Föräldrnrtta öftverraslaoeö lika mycket sottt
Johanna, som teg sned drin. Goldkttgtl, som
trodde sig ha talat för läm och blygsamt, upp-
repade sitt frieri stoltare och högre:
»Hi5ren, godt folk, jag tvill ha Johanna
till mitt finl«
Johatttta närmade fixt dä till sitt mor, hwi-
stade med lyenne, som äter inristade med sa-
dertt. «
"«Goldkn·gel blef otälizt och utbrast: sjnngen
ai; godt fots-, -«traxt!«
DS sid-varade fötfigti.3t Zacharias: «hitgtära-
de Herr Goldmgel, tvi tacke allesamman för
eitsädantnädigt anbud, snett jag tycker att
det är för Ztnyckcy för stort föt oß!»
" s sMadItyiker ni, moder Elisabeth?« frä-
« Skade-Getse» t nat.
SOF-stl swatadec valldeleosdetsantnta, som mitt
kubbe, för diktat-Elinor allt på Johanna, ty
s·« tickttlilja fndttstxlyennes sällhets–
Goldtngcl, forn ansåg att jöräldtartta sma-
rat sälnttda blott as artighet, Isles fri mycket
st-» diwfmephltärmado fi,j Johanna och sade-
3 Risstauöbtjscsttnsjili nix mycket wärd, du tyc-
cheskjälrtkeäno tnirt«-tvttckra, nya hito, mina
stoka, bördiga åkrar, mina präktiga hästar-
okar, kor, sär och grisar, ntina B0,000 flo-
186 T-:
. s- ·(.
««st t.« ix I.«:. 1 , Us Hz
.tt,,-L t..-·—
ct? JLI ti-
«Jn,jcnting sadatit är isigt Byeko ty al is-
dattt katt ntan gtstoa st sin nodstallda nästa.
och ntan katt aldrig gijtvtt sök mycket aqudI
gäitoor ät Gttds barnl«
Goldkngel lott förtjust och trodde sig redan
ha flickan.
«Men,« återtog hon, «det sinnes nägotath
nat hos eder, font är för tnycketlss
Goldsngel lät dock icke skrämma sig, ntatt
sade leende: ssstälmntth jag förstär dig-, jag
känner htoad dina föräldrar anse säsottt den
största statt pä jorden, ett liten pojke, en dot-
terson; det är snällt as dig att dn toill skaffa
detn ett sädatt; jag förstär, att dn tror att jag
är för mycket gammal och följaktligen fä strai,
att jag icke katt sa en son! Jag skall bet-isa
dig motsatsen. l«
Derpa började dett trind-, siotntagadehetrn,
att sttttta och hoppa samt göra gymnasiile
törelser pä golitvet rätt dttgtigt ett god stund.
De tre sont åskådade detta kunde icke under-
.....
lättt att le.
«Stiint,« sikel Goldtngel, rödbrusig och
stoetti,j. «J len, j sett att jag ännu är rasi,
font en ynglings nå, hittad sägett j tut? Nog
toill Johanna nktt ha mig till man! Jag är
ätttttt et; duktig »Tnktter.
Johanna- sttattadc och smakade:
eder, ja tvisjt, -mett«. . . .
Goldtngel hopt; ade hogt af sörtjnsttittgs, ty
han hörde blott hennes ja, men icke lynnes
men, springs-och tville omfamna os: kyßa
henne x « « » .»
Mcn hon-sprang undan så ,qt»·t-«iek,t»z « - an
blef ester; dock fortfor hatt ett Igod stttttd att
förfölja henne sting kantmgxegyngnen förgäf-
tvcs; hott flög undan, som en fogel, och han
blef till slut fä triltt och swttllg- att hatt mä-
sjjag tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
