Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Trulsan och Rultan.
(Forts. och slut fr. föreg. n:r.)
”WMinsann, blir icke detta odrägligt!”
utbrast slrtligen den gamla mångelskan,
som sålde potates, då den fjerde torgda-
gen kom, ”det har bestämt hänt mina
amå blixtögon någon olycka! när jag tän-
ker på dem, smakar mitt kaffe alls icke
godt.”
”Mig förekommer det, som skulle solen
alls icke skina, då jag ej ser deras vän-
liga ansigten,” försäkrade hagaren, och
slagtaren och fiskmångelskan förenade sig
med dem och förklarade att de ej kunde
beskrifva huru mychet de saknade de små
flickorna, med hvilka de alltid hade haft
så roligt.
”Om man endast visste hvar de bodde,”
sade fruktmångelskan, ”att man kunde gå
hem till dem för att se om dem — men,
bvad är detta? — der komma de ju!”
Och der kommo de också!
verkeligen lifslefvande Tr ulsan och Rul-
tan, de välbekanta, små tjocka gestalter-
De voro
nä, och de hade såsom förut på sig de
aya läderkängorna, de brokiga dukarna
på hufvudet och den lilla korgen på ar:
Endast de friska, röda kinderna
både en smula bleknat — och de sågo så
men.
rädda ut, att komma allena, utan deras
älskade moder.
”Kackelikn!” ropade slagtaren emot dem,
”hvar han J hållit hus edra skälmar, hvar-
före han J alls icke besökt oss och hvart
hän J lemnat eder moder?”
”Ack, vår moder är sjuk!”
”Sjuk, åh minsann, det är ledsamt och
derföre ha”n I ej kommit hit, ni stackars
små?”
”Vi måste sitta vid hennes bädd och
vårda henne, men nu har den gode Gu:
den gjort henne friskare. Mycket svåg är
hon dock ännu, derföre har läkaren förs
ordnåt henne att äta en god soppa, och
vi äro bitkomna för att köpa kött.”
”Bravo, ni raska små, att ni så modigt
vågat komma allena hit, det behagar mig-
Kommen hit, jag har här ett präktigt
stycke och det skolen I hal”
”Ack ja!” ropade Trulsan, och såg
tacksamt upp till honom, ”men;” tillade
hon darrande, ”om våra pengar äro gö-
da nog för detta!”
”Dåliga äro de icke!” tillade Rultan,
”men, de äro endast — denna!" Dervid
visade hon en grann bilderbok, och rega
och solsken vexlade på det runda ansig-
tet, under det hon leende och bedjande
blickade upp till mannen medan klar»
tårar runno ur hennes ögon. Slagtaren
såg ett ögonblick stum på henne, derpå
ryckte det i hans hårda ansigte, som då
man vill qväfva en tår.
”Nej, nej, ni stackars små,” sade han
snabbt, behållen eder vackra bilderbok,
och tagen detta stycke kött såsom en skänk,
för edra vånliga ansigten, och Gad
läte det gifva eder moder helsan.”
”O tack, taek, tack!” jublade barnen
högljudt; ”tusen tack du gode herre! Hvad
skall vår moder säga, hvad bon skall bli:
glad, då vi återkomma ?”
”Eder moder är säledes mycket fattig?”
frågade fruktmångelskan och torkade sina
ögon med den grofva, blåa näsduken:
”Ack nej, svarade de små, ”icke när
hon är frisk, men nu, medan hon ver
sjuk, kunde bön ålls ingenting förtjena.
Och läkemedlen äro så dyra, säger bon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
