Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Sten 2.
De förra. Lisa.
Lisa.
(tvisar korgen)
Smultrott, smultron, toackra och friska
smultron!
Gertrud och Greta.
(j’orttttdrade)
Hwad säger du?
Ja se blott, se!
Gertrud.
Ja, på mitt Lita, mogna smultron!
Greta.
Dem har hon stttlit från hertigens drif-
bänkar.
Li s a.
Fy, syster, huru kan du säga någonting
sädantP Jag har plockat dem i stagen-
Gertrud.
Snack, dcr finnas ittga smultron nu!
Lis a.
Och dock har jag funnit dettt der. Hör
ntt blott: Då jag kom i stagen, hörde jag
någon nysa, och när jag scdatt mättde mig
om, såg jag tre små män, som nickade så
tvänligt åt mig. Jag klagade öfwer, att jag
stulle skaffa smultron, och då loftvade de att
hjelpa mig. En af dem gaf mig en qtvast
att sopa bort snön, och tänk bara — då sttött
tvar borta, fattn jag de tvackraste smultron.
Se, hiir äro de, moder, tttt är tti träl nöjd
tntd Mig? (ställer korgen på bordet)
Gertrud.
(stalar på huftvttdet)
Det der låter otroligt!
Greta.
Hott ljuger, tnor, hon ljttger.
Lisa.
Nej, det gör»jag werkeligen icke!
det hände mig ännu mycket mera.
Mett,
Då jag
toar nästan ute från stogett, hörde jag ett stott;
jag blef så förskräckt, att jag föll omkull. Då
hörde jag någon säga: »Stackars flicka, skot-
tet gälde icke dig.« Jag såg upp och säg
ttoettne jägare; den ena at· dem — det tvar
den skönaste — hjelpte tttig tipp, såg måttligt
på mig och sade, att jag tvar den wackraste
flicka, han nägonsitt hade sett.
Gertrud. ripost-ty
Nej, nu börjar jag må illa!
Greta.
Han war helt säkert blind, den gode man-
nett.
Lis a.
Nej, ttvertottt hade hatt ett par tvackra ö-
gon. Han frågade ottt jag tvar gift, och då
jag stvarade nej, frågade han, om jag tville
ha honom? Men då rodnade jag och sprang
mitt wäg.
Greta.
Htvar toid lag tvar det?
Lis a.
J skogen, tvid det stora bokträdet.
Greta.
Moder, gif mig min pels.
Gertrud.
Htvarför dä, mitt engel?
Greta.
Jag tvilI också se den tvackra jägaren,
(tilt Lisa) men jag skall icke bli röd i ansigtet
och springa mitt mäg, dtt dtttnnta gäs.
Gertrud.
Liit icke hända dig något, Greta. Likaså
litet som dessa äro tverkliga smultron, likaså
litet har hon sett någott jägare.
Lis a.
Jo, moder, de äro tverkliga smultron, sma-
ka bara på dent, så sår du se, att det är sannt,
ytvad jag säger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
