Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
hatt detifrått as ett nytt klappande på dörren.
Dea gatttla öppnade och såg åter en as regn
genomtoåt kavaljer, font bad ont gästfrihet-
Den blef honom betviljad, och då hatt inträdde,
befanns det äter toara en ttng man, ett ädling.
«2«lr det dtt Hettrik?– sade den förste. —
»Za, Hettrik,-« stvarade dettandre. Båda hette
Henrik. Den gamla förnam af deras samtal,
att de hörde till ett store jagtparti, som följt
Carl lx och litoillet skingrats af otoädret.
»Mor,« sade dett sist inkomne, «har dtt intet
att giftva oß?– — «Jntet!« stvarade hon.—
»Sä måste tvi dela,– fortfor han. Den förste
Henrik tvisade en missnöjd min; men då hatt
såg dett attdre Henriks beslutsamma blick och
kraftfulla gestalt, utbrast han förtret..d: «toi
må då dela.·« Han tänkte, det är bättre, att
jag delar med honom, än att hatt tar allt.
De satte sig nu på hivar sia sida as bordet,
och redatt toar den ena i begrepp att llvitoa
brödet med sitt dolk, då det för tredje gången
klappttde på dörr-t. Underbara sammanträf-
fandet ännu ett ädling, änntt ett ung man,
äntttt en Henriks Dett gamla betraktade dem
med förundran. Dett förste tville gömma osten
och brödet; den andre ställde allt åter på bor-
det och lade sitt toärja derinroid. Den tredje
Henrik log.
»Ni tviljett alltså icke ge tttig något af eder
atoällstvard?-« sade hane »nå, jag kan tvän-
ta, jag har en god mage.«« —»Aftontvarden,«
sade den förste, »tilllsör Ioiil rätteligett dett,
som kom hit sörst.«- — -«Aftotttoardett,-« sade
den andre, «tillhör den, sotn toet att bäst sör-
stvara den-« —- Dett tredje Henrik rodnade
af tvrede, och sade stolt: «tilläftoentyrs höter
den honom till, font kan eröfra den.« —
Knappt tooro dessa ord utsagda. förr än den
förste Henrik grep till sitt dolk, och de ttvenne
andra blottade sina sevärd. Redatt
komma i handgemäng, då det klappade för
ljerde gångett, och en fjerde ädling, en fjerde
ung ntan, ett sferde Henrik inträdde. Wid
anblicken as de blottade stvärdett drog han sitt
i ögonblicket, ställde sig på den stvagasteö sida
och anföll med häftighet. —- Dett gamla nns
dattgömmer sig sttll af ångest, och tvapnen
söndersplittra allt hivad de toidröra. Lampan
faller omkull och slocknar, hivarochen slår om-
kring sig i det kolstoarta mörkret. Warren-
raßlet toarar någon tid, blir derpå allt swa-
gare och stoagare, och slutar cindtligen alldeles.
Nu toågar den gamla lemna sin torå; hott
tänder lampatt åter, och fel alla de fora utt-
ga männen ligga sårade ntsträckta på marken.
Dock isade de fallit mera af matthet, ätt as
blodförlttst. Den etta efter den andra uppste-
go de nu åter och, skamflata öftver sitt för-
hållattde, logo de och sade: «toi wilja nn i
enighet och tttatt groll äta tillsamtnan.« De
sägo sig mt om ester brödet, men det låg på
marken, föndertrampadt och snddladt as blod.
Så ttselt det ock toar, beklagade tnatt förlit-
sten. Deßutom toar: kojatt i ett alldeles sör-
stördt tillstättd, och den gamla stirrade isrått
sin totå nted dunkla, glasaktiga ögott bort på
de syra unga männen-
»Htvarföre ser dn så på oß?– sade den
förste Henrik, htvilkett den gamlas blickar tokil
mißlsagadr. «Jag läser det öde som står skrif-
tvet på edra pannor!« stoarade den gamla.
Den andra Henrik befallte henne med stränga
ord att afslöja detsamma; de ttoå andra in-
stämde med honom leende. Dett gamla sade:
»santma öde stall träffa eder alla, likasom ni
gemensamt råkades l denna hydda. Likasottt
ni hastoenqtrampat och med blod befläckat det
bröd som «gästsrihetett-bjöd eder, så stolen J
också-trampa under fötterna och blodbestäeta
toille de «
den makt, som ni kunnat dela; likasom ni öde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
