Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Då skola barn ens vänner, de mera
öfvade i tankens, vetandets och erfarenhe-
Och i
värsta fall, blir ett och annat oförklaradt
det
matema-
tens sfer, upplysa barnen häri.
och oförstädt, hvad är det mer . . ..
En
tiker har sagt mig: ”hyvad jag i denna
må vara oförstådt. herön d
teori icke förstod, det hoppade jag öfver
och läste blott vidare. Och sant är att
det förra ljusnade af det senare.”
Ifrån salen, der några af socknens
berrskap hade valt plats, inträdde nu den
fryntlige värden och utbrast:
Återigen Daniel och Sigrid i en dis-
kussion, som tyckes mig vätt alfyarsam.
Hen nu, bror Daniel, mäste jag afbryta
er. Jag har af våra angenäma gäster det
uppdrag att söka öfrertala dig att läsa
upp någonting vackert, någonting som
kunde värdigt förbereda oss till den stun-
dande julen, kärlekens och barnens fest.
Alla de fremmande strömmade in i det,
för att vara på landet, eleganta förmaket.
— Ack ja, söta farbror Daniel — djerl-
des den nyss nieåring vordna Lina säga
— berätta nu, läs opp för oss nägonting
vackert, som passar för julen.
Då gick Daniel fram till ett af de un-
ga fruntimren, gaf henne ett litet not-
blad och talade sakta till henne några
ord. Derpå återtog han sin plats och
"talade:
— Hvarken har jag förberedt mig el-
ler känner jag mig värdig att tala i ett
så högvigligt ämne. Men nyss gick upp
hos mig en idé, som jag tycker lycklig.
Kan jag icke betjena med egna produk-
ter, så får jag väl betjena mig af andras.
Till den ändan vill jag fu till en början
uppläsa en dikt passlig för julen: en dikt,
icke bland de mesi utropade men som
förtjente alt vara det, full af trö och be-
Behöl-
ver jag säga mera än att denna Julqväl-
hag samt kristelig kärlek i stort.
len, liksom den längre af samma nawn.
utgått från Runebergs mästarehand! — —
Sedan jag uppläst poemet, skall herrska-
Och
mansmälta orden och musiken, skall jag
pet få höra melodin dertill. sam-
låta trycka dem båda till julen.
Det unga fruntimmer, med byilket far-
bror Daniel nyss sakta samtalat, frågade
nu hora han kommit sig till mnsiken.
— Doetder bladet fick jag till låns af
en fru, som hade fått det till läns af en
annan fru, som åter lånat det af en mam-
sell, hvars kusin fått det egenhändigt af
tondiktaren, med förbehåll att hon skulle
sända honom en afskrift, som dock aldrig
blifvit skrifven.
”Nå men, sade fru Sigrid, detder är
icke vackert.”
— Kan så vara, men min gamle vän
”den evärdelige hamraren” är van vid så-
dant.” Och dock bortskänker han så ger-
na tondiktens blomster små. Det var om
honom en af våra hästa skalder engång,
eiterande Geijer, yltrade sig:
”Han strör sitt guld öfver städer och land
Och slår sin krona i kras.”
Sedan farbror deklamerat Julqvällen.
gaf han en vink åt skolaris Ludvig, som
redan i hemlighet lärt sig sången, samt
ät fröken Elvira, som kunde spela från
bladet.
hända emedan man på den ädla landsbyg-
Det hela vann stort bifall, må-
den är så Jätt belåten. Naturen är nöjd
med yJitet, säger ordspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
