Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R
torrt Ottnilatt Heino. i det ban nr legeltt toa«
sig ett lviildia klunk björklake-tttalsa.
:"«M«tsn« sade Jlon Siira tsdå det tttt tvcks
arta si,1 till ett ordkrig, så menar jag det katt
tvara liksti godt att gå närmare stranden, så
lä tvi se ont deder fartygen toerkligett äro fak-
ttpg och inga etndeskepp.«
isAlltid är dtt siffi.1, Siika–, sade dett bly-
ga Atna, »ttejtnittsattn jag ikttlle hittat på ett
så klokt ord. Will tvi då gå åt flra tden till«!–
»Ja låtottt oß as,«- stvarade sädet- dch mö-
drar, »kotttntett då kåta bartt!–
iiEtt så klokt ords-s efterliknade
skätntattde sitt brttd Attias oro. «Wet dn Ll
nitt tnin, jag håller noa tnveket ai tttitt syftet
Tostoe
Siika, tnett det mågar jan dock påstå att dtt,
då dtt tiger, osett nog katt tvara bättre ätt
Siita, då hott talar.
Besttnnerliqet ödets lek! Eedatt Toitno ni-
braat dessa ord, sick hatt si.t ett tätt sntakllzt
örfil af kåda de ttttaa flickor-ta, as si-t syster
på ett gång sottt as sitt brttd.
»Se detdet tyckte jag ottt,-s talade slutligen
Waitto, sont hat-tills le,aat, f.t oedaatattt hal-·-
legat ntot ett slet, försjunken i betraktelser
Och hatt ktsstte sitt Eisn, och hat kysste hett-
neö ganska fitta, htvittt, lilla band.
isSs kommen dZ,-s utbrast stnåiöttretad tttor
Latlva, »p5 det har tviset blir ingen sakd till
stranden af.
gen kommens-«
Och ttn bak det af till Näsisäetvi firand-
Och allt Pnynike-solket fick se sitt sytt besannad
Der sanns toid stranden at« Näsiiättoi och
ästvett bortom dett, så långt ögat knttde blivet-
slepp, skepe, stepp, sådana vattike—boettte al-
dri,1 hade sett förr. Det toar toerkliaen stepp,
icke fins skutor, htoilka då sottt tttt äro wanli-
ga segelfarare på det dock få trånga tratt-tet —-
trsngo," emedott dec icke satntnatthinger tncd
SI kotnntett dti, sök t:edse gått-
Fittsia wiren, således icke heller med werldos
hastka —- ntatt.-der tvat nttdet irisk bris ett
nästan orsikttelizi mättad skepp, det etta ttted
lnvitröd slagg, det andra tned blåatth det ite-
dje ntkd atötttöd —- att icke nänttta alltt de
toaekra flagaotne, ty de troto många.
Hastigt blek-vett ens-itu ntcd sitt bror Wai-
tto, sade Ausa: stDeder alltt äntna sig till oß.
Ekolet tvi ta ttttet detttkss
».t;-tuaet«öticke det,» fnittrade dett lugne bro-
dtsett, «th dettt komma. Lst dettt kotntttet,
dess-i stäntlinaar statt Tttfklattd ellet Nttsslattd;
lat detn kotntna! Jaa ärnar icke skänka dettt
ett enda bidrag as tttttt sadetI ätida kvittot-stum
Jean ärttae icke knipa sök dent i stoitet, jag.
Wid den heliga Briaittao bett— det aör jag icke.««
Desstt hatts stolta otd kottt fötlcitli,ittt ett
qtvintta att lsli nyfiken – och det mat hatts
eaett brttd; Eiira tnar det, sottt siade åhört
lians sisttt ord oas bott sade:
·-Lllltid är dn stolt o.lt ädel, mitt älskade
Maino, och att jag lsåller ai di.t statniöt all
tvetldettö gull, de: tvet dtt Waitto. Mett
mättne ända icke anllet lur ett stor betydelt’e,
ett sker intoetkan Pki ntettniskans blistottttde
ltsckaPss
»Eattt, tttitt ädla btttd; sant, ganska sant.
Gull-Ot, pettttittaett liar trist« alldeles sottt dtt
sant-t, ett stort inflytande PS tnenttiskatts lycka.
Oet ser tttatt ai ett tiaaare. Hnnt undfallan-
de, hnrtt ödtttfttk, himt beklagattönvärd ståt
hatt icke der! Mttt tttitt älskade, dR·-åtetitiir
för of; medel, tttedel att hjelp.t de artna. Det
tnill säga, tvi rika, tvi bittte lottade, tvi hjel-
pa kem.-«
»Mett tret tn.
stundom på den fettt tneta bak att aiinstt st
tttitt Waittos, det kostar
en font ntindre han-«
«Sattt säger dn, min Siiea; det kostar sittn-
dont pöl-i «
· X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
