Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sil
—- Jo tvißt. Det år ett sär med sinaite
ull och sutakltaasie kött. O Brawitt. här har
du ett offetdiut, iottt skall bli gudatne rätt be-
daaliz1t. Det kommer att ha en söt lukt för
Brattmal
»O käre, en ai oß måste wara blind.
Wid dessa brantinettä ord framträdde en
anstalt af stalmarttr. Van utropade:
Löf toare gudarne, att de bespara mig utö-
dan att gå va torget för att der köpa ett tät-.
Se här ett fådattt jag tvill ha det. Htvad är
priset?
När beasuitteu detta hörde, stviftottde hand
ande hit och dit, liksosn ett from, htvilkett Pä
en högtidsdag gungar i luften.
— Oetre — iade hatt till den nvß anlän-
de — tag dig i akt, hivad dte gör-; detta är
icke ett far. tttatt ett oren hund.
»Oten hund! Brantin, dtt är drucken el-
lec Fale-tw-
Ntt aulsittde dett tredje
Vrantiuen föreslog att matt borde fråga denna
tredje matt, htvad för ett djur man hade för
Ig; samt att hivad hatt ilttlle säga, det stttlle
ställa. Sedttn de bilda andra gått in på föt·
staget, tttcovade drakttinetu
V fremling, hivad namn ger du åt detta djur?
— O Brantin, hivad menar dus Det ä-
jtt ett det stönaite isr-
Dä utropade brantintn: — säkert ha gu-
darue bervftvat tniq mina sinnen.
datt bad dett, som hade hunden, ont för-
ltltelfe, köpte djuret föt- ett mätt risgryn och
ett kruka-Ghi. Offret af det orena djuret mißi
fasade gudarne.
De straffade den arme gubben tned finska
smärtor t« alla hatts leder och levt-nat.
Ltta icke stl mycket os andra. War sjelt
last i din öfwertyaelset
-s-
satnmattftdttrtte.
—- kürnlutl eln någonting al« alli- elel
lekts-, lilla Lina? krås-ele- kttklteor Daniel.
Ole-er clerl
Lite- lclie förstatl, kat- Lulli njelk kis-klassas
04slt tleek gilt- lean nits fejd Lina-
Nozs Wrakettl Lina natt-ligi.
— sIo elel går jag naz. Men skiss-nosa
karln-at- lkclttt lzsclta alt min kitt-etta saga
var- för liar-stig, så nog lian jag leilta les
en egal-lakes. Dstt net; ktt lteka
Pat-vila kitteln.
Tivenne gamla flickor, Kaifa och Lissa,
hade fallit på den tttärktvärdiga trött att toilja
slinga ekorrar. De hade hört dessa toatkea
och muntra halssåglats kött mvlktt berömntas,
snett sottt de icke tooro jägarittttor med bössa-
tyckte de det kunde gå att att med gillet os
snara fä kurratna. De tvekte defetttvm satt
detta sitt att gä tilltviiaa tvat mera hushåll-
famt och klokt, tv genom haglen minstas fu"
det ätliga köttet och den nätta pelsett statnntes.
Tättk . . . sade Kaifa till Liifa . . . htoad
det stall förarga grattttaöktiriugartta, när de
söder mot tvintertt fe dß utrustade i tvära prydd
liga ekorriliudtoatttakl
»Sattt, kära syftet-; men mötte tvi ntt blots
fä se nattats ekona–
Kuapt hade Liisa uttalat dessa ord, innan
de bada gatttla pigorna helt tydligt hdrde ett
ticktack deruppe. Detad hjertatt klappad-, som
de tnißte att detta är ekorre-te ovanliga läte,
då hatt knäpper nötter eller kottar. De böjde
Iop fitta ögott och htvad stigo del Jo en den
flottaste Inmuerktttre, sot-s tycktes bli litet framd,
ty hatt hoppade upp i ett träd, sotet stod dee
temliaen enstaka. Såkert kunde etenen ttI
fångad lefwattde, tv föga nos kunde han klis«
stva spröt igen, dit smarts-än han kommit.
satsa fade: — tttl stl katekes-, Herreieß sin« jak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
