Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TM
perko- sioernen hemskt, och vinden
avi-kat- tnetl så Sorgsen ängslig röst —-
Ucnnisleatk meti tät-en uppå skinnet-,
Finster- entiast oro i sitt bröst —
’ het-köt- alt en mäktig kir-sl- ilat-
Cenant vägens suoic ocb vindens strid,
Djttpast dock i energi-ans bjert- itvilats —
Det äts- lii n gt a rt , längtats efter ·ü-iti·
Lugwea.
Den historiske dansattistarem
Wid en af Londons domstolar förekotn ett-
gång ett mål emellan en dansk-täflare, käran-
de, och en bagaregefiill "ftvarande, angående
fluldfordran af 17 fhillings (otnkring A) Nah.-)
för tre månaders dattslektioner.
Wid upprop af målet infunnit sig parter-
ne: käranden klädd i kortsoror, strumpor och
flor, med lätt gång och fötterna utåt, men
mycket till åren, fantt med pudrad peruk och
hårpungz och ftvaranden en stor och fet luns,
som stig skickligare ut att äta, ätt att dat-fa.
Hiitefter börjades följande förhör:
Domaren till den kärande: Hwem år ni?
— isPolidore Dösirå Cheri, professor i den
ädla danskonflett och politisk flykting-«. — Do-
ntaren: Politifk flykting toid er ålder och dans-
miisiare till på köpet? — «Ja jag är 74 år
gamntal, det iir fant. Jag fmickrar mig att
mara den äldsta af alla politista flyktingar,
kansie också den sista och enda professor i den
rätta och ädla danskonsten, ty man dattfar
icke ntt för tiden, tnine herrar, tnan bara flän-
ger. Sådatt jag hår står, få har jag liktoiil
i V år haft ntitt eget ekipage. Jag har gif-
tvit lektioner åt Hans Man Georg den lVl
hmilkest charmant kan-alfer! Det tvat jag
fstn år 1801 Hade den äran, att få dett rykt-
iara örfilen af hertiginnan af Devotifljire,
;gttdomliga örfil, men ifrån hwilken liktoäl
min ruin daterar sig.«-
Domaren: Htoad hör jag? min kära herr
Chers, berätta ost för all del ont den saken;
det wore ledsamt om en fådatt historia siulle
gå förlorad för publikttetett.
«Ja allt för gerna min herre; det tik en
toällufl tvid tnitt ålder. att återkalla i minnet
de flydda lyckliga dagartte af ungdomens poesi
och utflygttr. Det tvar iie MM: mitt hög-
borne elen prinfett af Wales hade uppdragit
mig att forntertt hans hjertaö uttoalda, herti-
ginnan af Deoonfhire, skött som en ängel, fa
skönare ätt alla änglar tillhopa, tnett font icke
kunde dansa. Jag blef kär i henne; en dag
font jag skulle fatta hennes fötter i en tviß pa-
sition, utbröt på en gång den intvertes eld,
som förtärde mig, och mina händer som icke
bordt tvidrisra annat att flott. råkade med en-
thufiasnt omfatta fotwrifiett Hertiginnatt sprang
tre stekt baklänges och tviirdigades giftva mig
en örsil, men ett gudomlig örfil! Jag blef
icke ond på henne derfor, ttoertomx jag rakade
mig icke på ttoå månader, för att icke bortta-
ga det flyktiga spåret af hennes stötta hand;
mitt enda sorg toar, att fag icke kunde koöfa
mitt eget kindben. Men i korthet; denna dag
af lira och lycka roar början till min ruin:
fag förlorade alla mina elever, först tvid hof-
toet, fedatt i staden och har flutligen måst gif-
toa undertoisning åt fådane blockhus, forn den
der herrn, font iindå inte toill betala mig-«
Domarettt Nå Dougltyl hivarfiire betalar
ni honom icke? J hela London får ni icke
en danstnäfiare som genomgått en få lyfande
bana.
Stoarattden: Dan har jtt ingenting lårs
mig. Jag toar lår i ntin mästares dotter
Jetttty Baker och inbillade mig det flulle gå
bättre otn jag kunde dansa. ctt helt år hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
