Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stall
sedan blott någott ettda gåttg lentnade för att
å klaveret pröstva det nedskrifna. Ester toid
paß ttoå timmatö arbete trådde ynglingen obe-
stvåradt in till Mozart och des; ganska upp-
rymda gäster. Mozart gick tetttligett ttoga ige-
nom notbladett och begärde att så behålla dett
uttvecklade sugan. Då ynglingen sporde om
der icke fanns anmårknittgstoårda stl i det
tekniska, harmoniska eller melodiska, stvarade
Mozart: «intet enda; modulationer, hwil-
ka en halsbildad recensent skulle kalla fel, åro
hår inga sel, ty de ursäktas alla af imita-
tionen. —- Gå på soldat-e- slris. Blott skriil
Studera, och åadå meta skrif. Utlåndska
resor behöstoer tti icke, och ej heller någon lä-
-romiistare. Listvet i hångåttgna mästares dö-
da notteckett sår tvartt er rådgiitoare; er lå-
rare, det år ni sjelf. Skris flitigt, sleislss
Sedatt ynglingen tagit afsked, sade Mo-
gart till sitta gäster-: »Meine Herrttl Dieser
junge Matttt tvird Jhnen ettoas zu sagett ha-
lsens-« (kommer att hit o« såga er någonting)·
Dett ttnge mannen tvar Beethodett.
tvar första och tttatt säger enda gångett dessa
storheter sammanträffade
Ludvig vatt Beethoven föddeöiBottn
den 17 december 1770. Hans fader Johattn
datt Beethovett toar tenorisl toid kttrsnrstens af
Kölst hofkapell· Sonen Ludvigs uppfostran
toar htoarkett försummad eller särdeles tvår-
dad. J en publik stola lärde han sig elemen-
terna i tvettenskaperna santt något latin. Mu-
siken inlärde hatt först i hemmet, sedan hos
en Pfeiffer, musikdirektör och organist. Det
år märkligt att gossett till en början alldeles
ingen lnsl hade sör musik. Lika listig som
entvis (störrisch) måste hatt på fullt atlet-ar
dristoai till fortepianot. För siolspel hade
han ån mindre lust. Det oaktadt bröt sig
Det«
åstoen hos honont det först bundna och dolda
musikanlaget tetuligen tidigt fram. Är 1785
blef hatt af kursnrsten Mat- Frattz anställd
såsottt organist toid kttrfntsil. kapellet. Hår
i Botttt hade han lyckan få tråsftt Haddit, då
stadd på en gettotttresa, och något år derester
Mozart i Wiett, såsottt redatt sagdt. År1792
sloa Beethovett sina stadikta bopålar i Wiest,
och tned denna östverflyttning slutar första epo-
kett as hans lif — ett epok hwilken, ehnrn
sörddstrad af sadrens regelliistt lefnadssätt, hatt
dock ansåg som-den skönaste i sitt lif. En in-
flytelserik bekantskap gjorde hatt i Wiett, den
med fnest Lichttotoslo. Denne bestått-de för
Beethovett ett årligt underhåll af 600 floriner,
tillit hatt finge ordinarie anställning. Isaa-
nerhet tvar det furstinnan Lichttotoskd, sottt
mycket intresserade sig för honom. Då Beetho-
ven ofta nog toisade dåligt humör, tvar en-
tois och sluten, sann hott allt sådant skönt,
konstnärligt, originelt och ålskeligt. Asti-en
toißtc hon alltid nrstulda honom för furstem-
Beethovett sade senare i tiden: «tnan tville der
uppfostra mig med ett tttormodetlig kärlek;
föga fattades att stttstittnatt låt göra en glas-
« klocka öftoer mig på det ingen otoårdig sittge
riira toid eller andas på ntig.« Schettck, kom-
ponisten till dyl-arbetaren, genotnsåg Beetho-
detts arbete-t; senare tvar den ntntårlte musik-
theoristett Albrechtöberger hanes lårarc. Snart
bles Beethovett eentrntn för hela det musika-
liska lifwet; såtvål hans snille sotn egendomliga
karaktär anslog. Nedatt nu toisade sikt den-
na trängtan till oberoende, detta fasta resol-
tverade sinne, hwilket icke gertta böjde fig.
htoilket allraminst bugade för tittre storhet.
Oatt toar tvål icke lumpet egenkån men djupt
sjelfkänslig. Ett annatt Carl Xll, hade ban
kunnat utbrista: «htoad Gud mig gifwit, skall
icke djestvnlen så taga isrått mig.« Beetho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
