Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagit sitt bostad. Der låter sig ttträtta mättgt
och mycket, ottt ock blott med ett litet ord as
tröst eller råd. Ätt tttera lätet sig lära der-
Htoiliett börda ett mennistaö hjerta dock katt
bäras Och ottt det fä händer att httnger och
nod stär för dörrett, sä återstår jtt ändå tig-
garstaftoett till stöd och hjelp.
J eländens boningar lär matt sig äjtoett
tacksamhet — tacksamhet etnot försynen. font
betoarat oß mot sädatta härda pröfningar.
Sädana tankar Iomnto mig pä, toid jag
satt hos trästostttakaren Pä Rhönsberget och
denne ttndiägnade mig ttted sitt tarfliga tttett
för den hungrige smakliga födtt.
Jcke alltid hade hans omständigheter toarit
så knappa, ntatt nog hade hatt dragit sig godt
fram och haft sitt anständiga bergning. Men
först började hatts httstrn att sjncao, och moc-
ket Pengar gittgo till lätttre och aptek. Sedatt
när pengar-nr tooro slttt och arbetsförtjenstett
äitoett bliitoit mindre, lät hatt den ena jord-
lappett ester dett attdra toattdra i främmande
hattd, tills honom äterstod ettdast torpets lilla
torftoa. Sltttligett font dett olycksaligt« nota-
tissjttiatt, och. derttted tog httttgertt sitt amar-
ter i hatts hydda. To jordpäronetj är Rhö-
ner-äbont5 största rikedom, hans hntardagontat
och söndagssdesert. Miiar det finnas ett stnttla
salt dertill, sä är det redan ett helt kala-j.
Sälttttda gick det stttäningom balttt tned
den gode mannens hnshäll, och sottt hatt icke
ägde den själötoerlsanthet, sottt modigt tvägar
ftg i kamp tttot ödets toägor, fä störtade hetit
floden öitoer honom och hatt toar nära att
förgäts i den.
Ett iädatt tröstlös, sörlatnande förttoiflan
om en bättre framtid förtnärkeo isynnerhet då
hela landösträckor bliftoit träffttde af satttttta
härda slag. Trästosmakaren lemnar härpä ett ·
s
talande bitvis. DJ det sataningom alltmer
började gä nedät med hans ekonomi, förlora-
de hatt också sttart tron pä ett bättre månd-
ningt «Det hjeloer ändå till ingenting att
arbeta-« — sade hatt och arbetade jttst jentt fä
mycket att httftrtt och basrtt icke dogo i hunger.
Htoad hatt derntöftoer förtjente, ätgick till bränn-
toin, det ettda medlet att på några timmar
komma honom att förgäta sitt nöd.
Llllt detta bekände hatt öppenhjertigt för
mig, och då jag bemärkte att det toar hivar-
ken nyttigt eller kristligt att så heltochhället
förttoisla ont framtiden, stoarade hatt mig
kort: herre, jag sär det ändå aldrig till desto
bättres Om jag skär ser par träskor ont da-
gen, sä har jazt jörtjettttt sä mycket att toi —
jatt och tnitt httstrtt och mitt Neth —« bli
siäligett mätta. Och detta arbete tynger mig
icke särdeles. Bjöde jag mera tis och arbe-
tade sottt ett träl, sä tonnne jag tväl några
sntäslatttar till, men det lönar sannerligen icke
ntödan. Med de spottsidfrartta satt jag ändå
icke köpa mig ens ett litet bondhenttttatt.
Det läg någonting nedstämmande i denna
sjelfförsakelse. Jag menade att hatt borde
lettttta sitt likgiltighet och sitta tröstlösa äftgter
äfwett derföre att det lttnde komma ett tid, dä
hatt icke mer förmådde åstadkomma ens set·
par trästor ont dagen. Dä gjorde honom ett
liten besparittg godt. Oat i alla fall borde
hatt jtt äftoett komma ihäg sitt barn· Tä
skakade mannen toemodtgt dö bttttottdet, säg
på mig med ett sällsam rörelse och sade:
— Ser ni, tttin herre, om det der toet ni
intet, emedan ni aldrig erfarit något sädattt
och emedan ni mäter toära onda dagar riter
era egna. Men —- den som har erfarit det,
·) Fisriortntng af Gretleitk = Lills MUNka k ·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
