Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Sakna djuren själ? 7)
(Forts, ff föreg. nir.)
De flesta ufvar äro vid denna slags
jagt, då de ofia måste hålla till godo
mycket af de förbitltrade kråkorne, arg-
sinte, ja stundom så vilda att de inveck-
Ja sig i remmarne, hvarmed de äro bund-
na, eller tillochmed afslita dem, men Han-
sel var icke alls ond. Han syntes tvärt-
om finna mycket nöje i saken, ty han såg
sig så uppmärksamt omkring, att han,
om hvilken man dock säger att han om
dagen är så godt som blind, långt förr
märkte de sig närmande kräkorne, än de
varseblefvos af de i jordhytltan befintliga
skyttarne. Och såg han nu några kräå-
kor, så började han slå med vingarna och
göra de lustigaste bugningar åt alla si
dor, för att ådraga sig deras uppmärk-
samhet: Skyttarne voro ofta nära att kik-
na af skratt, då han tillochmed ofta sprang
ned ifrån pålen, dansade omkring i en
krets, släpade vingarna utefter marken
samt svängde hufvudet till höger och. ven-
ster, endast för alt så mycket säkrare dit-
locka de svarta fåglarna. Voro nu några
kråkor skjutna, så sprang han åter upp
på sin påle och började, sedan han hyi-
lat sig litet, att åter speja omkring. Om
han derpå vid slutet af jagten bekommit
några kräklefrar och hjertan, steg han å-
ter på bösspipan, lät bära hem sig och
gick villigt in i sin bur, för att riktigt i
godt mak kunna hvila ut. Denna samma
uf hade icke allenast ett godt minne, så-
som många andra djur, utan otvifvelak-
tigt äfven en god portion list, ty han
fann det, såsom man selt af det föregåen:
de, ganska roligt att narra kräkorne nära
intill sig, hvilka dock dyrt nog maste
| plikta för den lidelsefulla vrede de hysle
mot honom.
Men en gång blef dock Hansel min:
dre väl till mods, när händelsen en blå:
sig morgon, då kråkorne ej gerna inlåla
sig i strid, förde en svala förbi honom.
Denna studsade, då hon märkte honom,
kretsade några gånger med gällt skrik
omkring honom och flög derpå sin väg.
Efter en qvarts timma kom hon tillbaka
Hon flög förut, men nu följde henne 50
till 60 kamrater, hvilka på en gång från
alla sidor anföllo den arme Hansel och
anställde derjemte ett sådant väsen. att
vi trodde hufvudet ordentligt skulle sprik-
ka på den stackars. ufven, Men han be
tedde sig härvid så, all man tydligt märk:
te hans förlägenhet alt värja sig för det-
ta talrika småfölje, och först med ett par
skolt lyckades man bortskrämma de vred:
gade svalorne, som duktigt plockade ho-
nom;
Vid detta tillfälle visade sig emeller:
tid djurens förmåga att kunna mediela
sig med andra af samma slag, ty denna
enda svala bade ju dithemtat ett helt säll-
skap sådane, på det de i massa skulle
kunna hämna sig på denna nattfågel, hvil-
ken förut mahånda röfvat så mången suf-
vande svalunge ut sitt bo. Att detta sva:
lans meddelande skedde genom vissa egen-
domliga toner, är intet tvifvel underka-
stadt, då svalorne, utom deras fredliga
morgonsång, hvilken de så gerna upp:
stämma på takrännor, ännu besilta amlra
"ljud, genom hvilka de förstå hyarandra
som lill exempel deras pip vid oväder ock
deras egendomliga läten, liknande förtro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
