Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så
åter, och sade; ”Är du inte rädd, du lil-
la vackra fågel”? Dä såg dufvan med
klara, vänliga ögon på barnet, och sade:
”Hvad skall jag då vara rädd för? Jag
har ju aldrig gjort något ondt!”
O hvilken salig lycka. att icke behöf-
va vara rädd för nägon, hvarken Gud el-
ler menniskor. emedan man aldrig gjort
något ovdt!
10. De begge getterne. Tvenne
getter möttes på en smal gångstig, som
ledde öfver en å; ingen af dem ville gå
ur vägen för den andra. De försökte sin
slyrka mot livarendra, de rännde med huf-
vudel dugtigt tillsammans, de halkade och
föllo begge i vallnet, der de äfven om-
kommo.
QO eftergilfvenhet, huru mycket ondt
kunde du afvärja! — Förargelse ech leds-
mad, skada till helsa, gods och heder. -
11. Den gamle och den
u nar
räfven. Den gamle räfven säger: ”Min
son, min kära son, tag dig till vara för
räfsaxar”! Fadren beskref dem icke alle-
aast för sin son, utan visade honom dem
älven, under det de ströfvade omkring.
Den unge räfven hade redan sett två
räfvar med krossade hufvuden i räfsaxen.
Nu då han ströfvade allena omkring, kom
han till en räfsax, i hvilken fanns en läc-
ker lockmat.
”Ja, så”, utropade den unge räfyen,
ech slickade sig om mun, ”du tror väl, |
Oo I
Ah nej! mitt.
att jag låter lura mig? -
hufvud skall du inte få, jag skall undgå
dig lika så lyckligt, sem far min.” —
Men”, tillade han efter en stund, ”tänk
’öm jag skulle öfverträffa gubben i list
och skämina ut honom litet? — Om jag
genom en hell ny list kunde hitta på ett
medel, att komma ål malen, utan någon
Det var skönt! -
fara? — Ja, jag tror
Jag nu funnit medlet! — Jag böjer för-
sigtigt hufvudet tillbaka. och rifver ha-
sligt bort köttet med foten! — O, det
kan icke misslyckas!”
Men det nisslyckades ändock! Han
stack hastigt dit foten, bufyudet förlorade
han visserligen icke; men väl foten på
den hade han icke tänkt.
OO. hvilken därvaktig förmätenhet!
Hvilken farlig fälänga och byilket förderf-
ligt sjelfförtroendr.
12. Hunden och de tvenne ba-
rarne. En ung jagthund medtogs på
jagt och eftersatte med mycken ilfver en
ung hare. Han hade nåstan hunnit upp
den, då en äldre hare sprang fram och
flydde ondan. ”Ja så”, sade honden, ”här
är bestämd vinst! Ungen kan få springa,
jag måste hafva den gamle”! Man lät
ungen springa och skyndade efter den
gamle. Men hunden hade ändock miss-
räknat sig. Hans krafter voro redan för-
ut till hälften medtagne, och då han vil-
le sätta efter den unge haren, var det för
denne ingen konst alt undkomma honom:
ty harens krafter voro ännn outtömda,
men fiendens tvärtom. Hunden fick hvar-
ken den unga eller gamla haren-
Derföre, milt barn, spring icke efter
alla fördelar! Den som vill hafva allty
får intet. — Den som begär allt för myc-
ket, får ej något. — Och: den som vill
lära och göra allt. kommer aldrig till
målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
