Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en anstrykning af värdigbet, liksom
försänkt i djupa tankar. Bianco, den yn-
&re, hade ett lättsinnigt lynne, men myk-
ken talang när han ville använda den.
Man uppgaf för Fido ett ord ur greki-
skan, latinet, ilalienskan, franskan, ty-
ckan eller engelskan, allt efter behag.
Detta ord togs ur en ordbok, som inne-
höll 50 ord
utuv hvart och ett af dessa
språk, alltså tillsammans 300. Härefter
framlades för Fido ett alfabet, och se!
han uttog de bokstälfver, af hvilka jordet
var sammansalt och lade dem i riktig ord-
ning framför sin herres fötter. En gång
uppgafs för honom det engelska ordet
Hastigt ordnade han
till
sista stafvelsen : här tycktes han ett ögon-
heaven (himmel).
bokstäfverna ända tills han kom e i
blick i förlägenbet. men efter kort betin-
kande tog han den första stafvelsens e och
lade det i den sista. Men ännu mera öf-
verraskande var hans räkne-förmåga. Han
genomgick qualuor species med största
lätthet, han ordnade de dubbla talen på
samma sätt som vid ordet heaven och miss-
tog sig sällan. Om sådant ändå hände,
så raädfrågades hans muntra kamrat, hyil-
ken hastigt rättade felet: men emedan Bi-
anco hellre lekte än arbetade, och drog
Fido i öronen, för att förleda äfven ho-
nom till lättja, så fick han vanligen ej
stanna länge inne.
Jag har sett lärda svin och hästar. och
kan lätt föreställa mig huru den vida lär-
aktigare, med fin lukt begåfvade hunden
kan komma derhän att riktigt skrifva 500
ord. Men det måste jag tillstå, att jag
ej kan förklara mig pudelns räkneförmå-
&. Något bedrägeri ägde der ej rum,
-
emedan uppgifterna lemnades honom uf
äskädarne sjelfva. — Men hvad som på
det högsta förundrade mig, var den skick-
lighet hyarmed de spelade kort tillsam-
man. Det allvar och den uppmärksam-
het, hvarmed de spelade, var högst löjlig,
| oeli särdeles märklig var den tydliga till-
Ifredsställelse han visade öfver sina stick.
lEn gång vann han spelet beltochhallet;
en af äskäådarne frågade honom då huru
På
ögonblicket tog han en nolla mellan tän-
mänga stick hans motspelare hade.
derna och visade den för den frågande.
Följande händelse lemnar ett bevis för
kvuadens läraktighet. En officer gick öf-
ver Seinebryggan i Paris med blanka stöf-
lor. då helt oformodadt en smutsig pudel
kom springande och nedsudlade dem. för
honom. Ifan blef derföre tvungen att å-
ter låta putsa dem, och vände sig derföre
till en skopulsare som stod på bron. Det-
la hände sedan flera gånger, så att det
väckte hans uppmärksamhet, och han (ö-
retlog sig alt närmare gilva akt på hun-
Snart blef han
vältrade sig i smutsen och sedan väntade
den. varse huru hunden
tills en berre med blanka stöflor kom gå-
ende. Munden sprang då på denne och
nedsmulsade hans stöflor på samma sätt,
Vil närmare efterfrågan upptäcktes nn
alt skoputsaren på bron var bundens her-
re, och efter några lögner tillstod denne
att han lärt handen detta knep för att
(Forts:)
skaffa sig kunder.
|
Lösning af Rebus n:o 6 i före-
gående n:r: En skankt hast får man
icke se i munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
