Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ps
Ilo- Ieoppea sk slal. oclt vi vilja ut
Ali litet ila-reta i lejes-lat sk alar-.
Bj vi lina tia-aer- slrzu Ulars strul
Vi väga kilt-bi än aä ful kallet-lam
Vi sko esj svar Nätlemsvaltliok NFS-,
som Soratastslitl knappast siz väsa smyges
Ue· ltenuttcls tjäll-
ÄI len-tele jak tala oro ringla-Mikel,
Ola brunn-isat orl- sanlalaisoakö,
ors bristen stå ruta cel- otrt min vår-el,
som bjöel risig era just på sill smakliga Id.
Las ler-stele kös-tilja orre Luaaaataalsrtelel,
om Elsesiessltalsre elor- rtli halsbandet
oclt ’·Icaastaaqmaa."
Jaz ltaele all orel- os "Mokimsali’",
0rtt Loire-ro oolt sval-mo oclt Tiofole
smalltalk-» ja om Nsslaeh elen alt-elen ess-li
slets els-s eviga ler-selor- tuelt läkt-kas.
Uel- te’tr Isak jos stirrat mig nog metl
rimmen
0esb tkr-lior- atl nu är- elea titta limmen
Äll så lill haj-.
Lindanfaken.
(Fortj. fe. föreg. n:r·)
Eiter ett par örö förlopp insjuknade Litta t«
galopperande lungsot. När hon fick tveka att
dennes jjnlront Ivar obotlig, och att hon mä-
ste bereda sig pö en snar flyttning till ett an-
nan ett henne alldeles obekant werld, der alla
hennes språk och talanger få litet hode att be-
tyda —- dä aflösteö hennes jordtta ialsl.r fröjd
af — jörttviflatt. Ett rik.tnan, jour plötsli-
gen bringas till tiggarstaftoett last icke bliitoa
mera bestört och förfärad· Föräldrarna hade
i börjatt icke tvelat meddela henne denna för-
strö-liga tidning, som statt ofta för döende
döljer tills de icke baitoa krafter nog att fatta
och befinna sitt själs tvåka; men Emil ansas
för sitt både broderliga och lrifteliga pligt att
det-orre underrätta henne. Hatt loitvare att
fortjatattde bedja för henne mett sade ock att
bott deruti snäste deltaga. Hatt uppmanade
henne att tvända sig till sist Feäljare, såsom
ren ende läkare, aj ljtorllktt bott nu kunde blif-
toa httlpem och iotrt broarlen jlnlle sörjljttta
eller öfwergiftoa henne, ont hon blott med ätt-
aer och jörttistatt tville tvända sig till Honotrt.
dit-ad font bänt-sid föregick i hennes fjäl, kan
icke besittnan. Mett jedatt hon först isiurrt
ittre tillstånd, tsar hennes första ord till den
bedröineade modern: »j.tg är förlorad-! jag ms-
fte dö, och hitnntelen iir för enig tillsluten, så-
iottt en kopparntttr-«. Medren toille trösta
henne dermed. att hon toarit en lvdia och be-
skedlig dotter; att bott toiil ännu knnde blifw-
itill o. j. to., men flickan kliade och etkände,
att bon toarit en jyndetjla —- att hott icke Eil-
flat sitt Gud, och att bott förspillt beltr sitt lii
tned fåfängliga tina. Morten toiotle intet att
härernot anföra. Fadrett efterskickades och wat
Ett prefi efterskickades — den-
ne Ivar ej hemma. Ett annan ätt ljusets bikts
kader tville tnan ej anlita, för att icke lvöcka
uppseende.
kans ångest, och bott ropade rned ert slammet,
lika toilltiidia.
Under tidett toiitte den arnta flik-
sottt trängde föräldrartta genant märg och ben:
».Hjelp —- ljjelp ntigl bed — bed för mial
jag ät törlorad!«« ntett de kunde lila litet bedja
iotn bott — icke ett gäng i denna bittra nöd.
Herren toar dent obelattt — huru stulle de
nu kunnat finna, då de icke förttt fölets-noters
Bönens förjttnttnelje i den goda dagen straffat
sig jjeli i den onda. Mart lät alla stadens
läkare sotarnas men de yttrade enslämntigt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
