Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
nägot ät sil Dä stret Tummeliten set högt
don företrädde: «jaa toill ju Ae er alltihop,
sträckta blott in händerna-«- Tjenarett, som
ldßnade, hörde detta helt tydligt, sprang upp,
och in i rummet. Tjustoarne togo till flykten
och sprungo sont om den milda jagten toarit
efter dem; men ds mannen ej såg någonting
derinne, gick han för att tända ljus. När
ban kom med det, stegas Tumtneliten sia ut,
utan att han dlef bemärkt och kröp in i en
lada: när tjenaren hade sökt i hwarenda tors,
och ej fann någonting, Vegas han sia äter till
hwila, santt trodde att han hade drömt nted
öppna ögon och öron-
Tummeliten kröp omkring i halmen och le-
tade upp ett god sofplats ät sig; der toille hatt
htvila tills det bles dager och då as hem till
sira föräldrar igen. Men ljan sitk toäl meta
af aunatt ja, det aiitoeo mycket sorg, bekom-
uttr och toedermöda till här i werlden. Ladu-
gårdöpigan aiek som toanliat i daagrtjninaen
ut för att gistoa kreatur-ett foder. Det första
hon gjorde roar att gä sill ladan och der toa
hon famnen full med hö och rätade just på
det hivaruti den stackars Tummeliten låg och
sof. Men han sofde sä hårdt, att hatt ej
märkte någonting och toakuade ej förr än hatt
toar i kons mun, hon hade tagit honom med
hött. »Atk«, utropade han, sthuru har jag
komntit i tjtnarnentta men snart förstod han
hwar han war. Nu gällde det att passa ps,
sä att han ej skallgtotnma emellan tänderna
och blistoa krossad, men öka ned i magen det
stek han lof. «J denna stugan har man alöntt
att göra fönster-, sade han, ingen sol skiner
här och intet Heller är ntan i stånd att fä sia
ett ljust Det qtvarteret tyckte ban just intet
om, och det märsta tvar att det komxallt mer
och mer hö tet genom dörren och platsttt bles
allt trängre och trängre. Dii ropade hatt slu-
teligen i sin Engest: ,,kont intet med mera hö!««
Pigaa ljöll just på att ntjölka ton och da hon
hörde talas, utan att bott kunde se någon blef
hon så förskräckt att hon föll af stolen och slog
ut mjölken. Hoa suratta tttt hals öitoer huf-
toud till sin busbottde och sade: ,,aek herre,
kon talar derute«. ,,Ar du förryckts– sade
han, men gick dock sjelf ut i ladugården, för
att se hivad det toar. Knappt hade han kom-
ntit in, förr ätt Tumnteliten äter ropade: »kom
intet med mera höt tom intet med mera höt–
Dä dles mannen sjeti förskräckt och trodde att
det Ivar ett oud ande, santt sade att kott skulle
slagtad. Det skedde ästvett, men magen, hivar-
uti Tummeliten deiantt fig, bles kastad på göd-
sel-högert. Han försökte nu att arbeta sig igenom
och hade stor möda dermed, tnett kom dotk
slutligen så långt att hatt kunde sticka ttt hus-
tvudet och nu kom en ny olycka. Ett hungrig
Ivarg sprang förbi och slukade beta manen i
ett enda tag. Tummeliten förlorade dock ts
modet, Joar-gett skall kanske låta tala mid sig««
tänkte hart och ropade i magen: ,,k.«ira traka,
jag tvet hutar du kan så dig ett gods mall-«
Htvar skassl jag taga det? sade utargen. J det
och det ljuset, måste dtt ktvpa in genottt en
skorsten och derinne stall du finna kori och fläsk
så mycket du toill hafwa, och ban beskref nu
mycket noga sin faders hus för toargett. Dett-
ue lät ej säga sia det ttvå gånger, utan kröp
ont natten itt genont skorstenenihandkatnmareu
och ät der så mycket hatt orkade af de goda
sakerue.« Då hatt toar mätt, wille han åter
ut, men toar nu bltftvett så tjock att tratt tj
kunde komma ut samma utsig. Detta toar
just hivad Tumntkliteu hade beräkttat, och hatt
1började uu att ställa till ett fasligt otväseu i
svarar-tö mage och strek och larmade af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
