Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RN
ducera henne i konungens palats en vac-
ker dag. Men det hände emedlertid, att
kattorna föröfvat så tilltagsna härjningar
på mallförråden, dagen innan den gamla
gummans katt gick dit, att tjenarne fått
befallning göra af med alla kallor, som
de kunde komma öfver. Det var således
i en olycklig stund, vår kissa kom att gö-
ra sitt besök: bon grep till ett stycke
költ ur elt fal, i den tamka, all ingen
inärkte det, men när hon som bäst trak-
terade sig under skänken, med en för
henne så ovanlig kost, märktes snalteriet
och hon uppläcktes der hon gömt sig un-
dan, hvarpå en af betjenterna kastade en
knif efter henne, af hyilken hon erhöll
Men
katt lefyer för nie amdra djur, slapp bon
ell svårt hugg i bröstet. som en
undan med lifvet den gången, oaktadt sin
blessyr. Under det hon sprang undan
och såg blodet rinna, sade hou för sig
sjelf: ”nå, nå, slipper jag väl den här
gången, så vill jag mista alla mina nie
lif med ens, om jag någensin mera lem-
oar mina gamla krypställen och mina eg-
na möss. för allt bvad läckert, som finns
i hela konungens kök.”
”Det varen gång en trädgårdsmästare, som
var till den grad förälskad i sin trädgård,
att han aflägsnade sig ifrån menniskors
sällskap, för att heltochhållet öfverlemna
sig åt omsorgen om sina växler, blomster
och träd. Ilan hade hvarken bustru eller
barn; ifrån dagningen till skymningen
gjorde han ingenting annat än arbetade i
sin örtagård, tills den slutligen liknade
elt jordiskt paradis,
Men emsider kände
mannen sig obelåten alt lefva ensam, tog
mod till sig att lemna sin trädgård, och
sökte finna hederligt folk till sällskap.”
”Vandrande vid foten af en bergsträc-
ka, spejade han upp en björn, hvars grym-
ma blick försatte honom i den största för-
skräckelse. Björnen var också redan led-
sen vid alt lefva ensam, och klef ned från
bergsryggen, i intet annat ändamål, än
alt kunna pålräffa någon, som ville lefva
Då de råkades,
begynte alltså vänskapen dem emellan.
tillsammans med honom.
Örtagärdsmästaren helsade först på björ-
men, och "gjorde en djup bugning för ho-
nom; sedan de vexlat komplimenter med
hvarandra, gaf den förre björnen ett tec-
ken att följa med sig; de följdes åt till
trädgården, der björnen undfägnades med
de förträffligaste frukter, hvilka blifvit be-
redde med största omsorg; en förtrolig
vänskap dem emellan blef derefter knu-
tem. Denna blef så innerlig, att när träd-
gärdsmästarer tröttnade vid silt arbete
och lade sig ned att hvila, stod björnen
bela tiden vid hans sida, kärleksfull och
öm, för att jaga flugorna från hans an-
Men en dag, då trädgärdsmästaren
t sig ned att sofyva under ett träd, och
björnen stod bredvid för att drifva bort
flugorna, hände det, alt en fluga salle sig
på trädgårdsmästarns mun och flög från
den ena läppen till den andra; björnen
vredgades och tog en stor sten, för alt
slå ihjäl flugan, detta lyckades väl; men
trädgårdsmästaren miste två till tre af
Alllså
hafva en klok. än en dum vän.
sina tänder.” är det bättre att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
