Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isa
heter, och hatt och hatts familj lejde i deu gla-
da tillfredsställelsen, som ett tilltagande tvät-
siänd skänker. Granusiapdt med indianerna
oroade honom ej mera, ty sedatt flera är till-
baka hade ej några fiendtligheter förekommit.
Men de hittills så fredsamma indianerna
började snart med afund betrakta de htvitas
toälstättd och öftvtrsölio ätt den ena ätt den
andra as dent. Sedan de ofta nted förlust
måst draga sig tillbaka, stvuro de de htvita en
blodig hämnd och begynte utmed hela gränsett
ett krig, som de förde med siu manliga lift
och grymhet. Nelson betväpttade sig htvotje
qwätt med oossa och jaget-an och gick, snotts
af fin trogna hund, för att genomströfwa sko-
gen i grannskapet. Otn en af deisa natur-an-
dringar har han lemnat följande berättelse-
Jag hade gött ttt för att göra en rund i teat-
ten. Det tvar en toacker stjernklar afton.
Fasiätt alla stigar tvoro mig lika bekanta natt
som dag, gick jag liktoäl långsamt, emedan
jag spejade efter fiender-. Mitt hund, som toar
ett utmärkt djttr och pä länge häll mildrade
spåret af ett fiende eler ett toillebräd, hade ett
stund gätt stilla framför mig, men spetsade
plötsligen öronen. Det toar kanske en pan-
ter som toäckt hatts uppmärksamhee. Strax
derpä började han springa, jag fäljde honom,
och tomt-ten till kullen, hörde jag ett sakta
qtvidatt. Jag pästhndade mitt gäng och kom
inatt till ett titett göl, det hunden sia-mat tvid
en kullfallen trädsiam, htvilken läg till hälftett
i toattuet, och der jag snart upptäckte en men-
nista, sotet med hängande huftvud läg äftver
stammen. Jag ropade huttdett tillbaka och
närmade mig den olycklige. Det tvar en in-
diatt. Dan toar betäckt nted blod, som klib-
bade toid mina fingrat-, dä jag sökte tvättda
upp hans hufwud; han ttppgaf dä ett häfti-
gare stönande. Jag hade ingen tid att förlo-
·ra, ont det tvar möjligt att rädda donom.
Jag böjde mig derfäre ned, satte foten mot
strädstantmem svtn wat- hal och slipprig. och
drog den stackars toarelsen dertirän. Det mar
en gosse af ungefär femton ära ålder. Sä
snart jag lagt honotu i det otra läftoet, gaf
han ej mer något ljud isrätt sig och rörde
sig H-
J början trodde jag att hatt tvar död; jag
lade min hand på hans hjerta; det klappade
matt. Nn tvar frägatt ont hivad jag stulle
göra. Det tvar sent på natten, och sot-i jag
hela dagen tvarit i tvetksamhet och tvar trött,
höll jag det knappast tnöjlizjt att kunna bära
hem till enig en sädan börda. Mett att låta
den olycklige ligga der, toore att dstverlemna
honom ät en säker död. Jag besinnade htvad
jag, ont jag hade en son i famtna belägenhet-
.stulle tänka om den, som först ginge hem och
jafbidade dagsljuset innatt hatt hjelpte honotn.
Nej, ropade jag, gänge hur font helsi, jag
lemnar honom icke! Derpä spättde jag fa-
stare till mitt bälte, samlade alla mina krafter
och lyfte gos-sett ttpp på mina axlar.
Wägen hem svar lättg: jag Ivar alldeles
uttröttad, dä jag slutligen nedlade den stackars
gossen wid min härd. Jag tväckte mitt hu-
stru, och tvi hjelptes ät att äteebringa honom
till lii. Hott klippte af honom håret oco nois-
tade blodet frätt hans hufwud, sotet hade ett
djupt sår, förorsakadt af kuif eller yxa.
tvi öppnade hatts kläder, fnnuo tvi äftoen ett
djupt knifsiyng i sidan. Sout tvi ej synnerli-
gen kände läkekonsten, sä ttoättade tvi endast
särett rena och ingäftvo honom några droppar
romm och watten. Liftvet ätertoättde. Wi
irottetade honom ntt med tvaeIna dukat och-
dä han bötjade sakta röra sig, gästvv tvi hd-
AC
Dsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
