Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FM
pa mitt arm och fade, att dett der gubben
toar hans fader.
»Godt–, swarade jag; Utö till din fader och
berätta hottent, htoad Daniel Nelson gjort för
dig, och låt oß sluta fred. Dtt ser, Inla,
att tvi nog kttnde strida, ty toi haftoa tillräck-
ligt med toapett och lifsmedel, och med dentta
bössa kunde jag nedskjuta din far och litasö
den andra höfdingett.s«
»Ja, sijttt hottotnl-« sade gossen och nekade
på dett sistnämnde.
«Ah, det är således ditt fiende?« Gosfen
nickade och toisade på såren i sitt httftottd och
i sit sida. Ntt toißte jag allt.
»Nej«, sade jag, «;Jttka, jag tvill ej skjuta
någott· Jag toill endast betoisa indianerna
godt och toara deras toan. Gä till din fader
och säg honom det; gå och gör honottt till
ntin tvåa-«-
Jnka fattade tttitt hand, lade den på ntitt
huftottd och sade: toäl an! Jag följde honom
till dörren. Ylttt innan hatt gick, stannade
han ett ögonblick och lade sin hand på mitt
lilla dotters hufwud. Detta gladde tnig myc-
ket, ty det tycktes betyda: dig stall intet ottdt
ske, intet hör skall krökas på ditt hufwud.
Sedan han gatt, ilade jag tillbaka till mitt
stottglttgg.
Sä snart iudtatterua såga Hossm, uppass-
too de ett högt rop. Jnla gick djerft framåt,
och den gröhårige höfdiuattt kottt honom alad
·till mötes. Dett mindre honett nted sitt jtvarte
anförare satte sia också i rörelse, dock obeslut-
sant, sottt det syntes, ont dett skulle när-tia si.1
eller flo. De hade entedlettid ej låtsa tid till
öftoerläggttittg, th då gossen hunnit frattt till
sin fader och werlat några ord nted honom-
tydde hast med singrkt os den stottrte höfditti
gen. Tetpli tnöt hatt banden och yttrade
med totede nögra ord. Ntt ttpphoftoo dcn
igamle höjt-ingens anhängare sitt strid-rop, och
de andra indianerna började flo, med den
stoarte höfdingen i spetsen. Men denne hade
ilake kommit tjuatt steg, då en swarnt af pilar
sträckte honom död till marken. Hans folk
spridde sig ät alla sidor, tttan att förföljas af
de andra. Mait hade endast sigtat på höf-
dingen, och sedan hatt stupat, toar salen slut.
Jnlas fader nalkades tttt min hydda och
erbjöd mia fred och toiittsiap. Jaa fick af ho-
nottt tveta att den stvarte höfdingen, sedan
han, säsont hatt trodde, hade dödat Inla,
ttppgiftoit för indianerna att gossen bliftoit
mördad af de htoita. Detta hade bragt hans
aantle far i förttviflan och uppretat honom
mot oß. Då han nu erfor sanning-st och såg
huru goda tvi toarit mot hans son, toißte
han ej httrtt han nog skulle kunna tacka osi.
datt stoor att förblistoa tnitt tvätt, så länge
solett lyste, floderna rttttne och bergen stode
fasta, och ända till sitt död höll hatt troget
fitt ed.
År förgingo, och ehttrtt ntänaa siendtlighes
ter föreföllo mellan indianerna och de htoita,«
lefde toi liktoäl i fred, tv Julti, sottt eftertradt
sitt fader sifont höfditts östoet sin slant, hade
gjort märken i tvära träd till teckett söt indi-
anerna, att denna trakt icke fick angripas.
Mst efter elftoa års förlopp inföll en förän-
dring. Dett unge hötdittgett tycktes halloa
alöntt oft. Olhckligttois hade tttisra ntiin as
de tvårtt dödat tre ittdianska krigare, tre häst-
tjnftoar, font de ertappat nå bar gerning.
Att indianerna skulle hämnas, fruktade jag,
ttten hoppades liktoiil, att Jnla skulle aflägs-
na kriget fteitt tttin egendom. Doct, jag glöm-i
de att hatt blott toar höft-ting öftoer en enda
siarn, och ej öftoer hela folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
