Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
befria sig och stötte omkring sig med si-
Na vingar .. .
”OÖm vi ändå hade en bur bär”, inföll
Viktor, ”Jag har aldrig sett en svala på
nära håll, det är en ganska vacker fogel.
Se bara! hvilka långa vingar den har.”
”Ser du hur bred näbben är?” sade
flildegard. ”Nu öppnar hon den.”
? Jag tror nästan att jag kunde sticka
in min tumme der”, menade Viktor.
”Jag springer efter min fogelbur”, sa-
de Leo.
”Nej!” svarade Hildegard, ”svalorna trif-
vas ej i bur. Så snart de äro fängna
upphöra de alt äta och söka att undanslip-
pa, samt dö slutligen. Viljen I boröfva
den arma stackarn lifvet?”
”Nej, nej!” ropade bröderna, ”släpp
banne lös!”
”Det är förståndigt”, sade Hildegard. —
Så roligt det skall blifva då den lilla
flyger sin kos.”
Hildegard öppnade vid dessa ord sin
hand, och svalan, som nu fått nya krafter,
flög med utbredda vingar och gladt qvit-
trende upp mot himlen.
”Nua förondrar det mig ej”, sade Vik-
ior, ”att svalorna flyga sä långt och högt,
ty jag har acett deras vingar. Men, vet
du bvad, Hildegard, jag tycker alls inte
om den breda näbben.”
”Och likväl”, svarade Hildegard, ”är
densamma högst nödvändig för dessa djur.
Svalorna lefva al insekter, som de fånga
under flygten. Utan den breda näbben
skulle de ofta förfela deras byte och tvin-
gas alt hungra. — Har du ej sett huru
svalorna flyga än högt, än lågt, ärm till
höger och än till renster? Under dessa
färder förfölja de insekterna, hvilka utgö-
ra deras förnämsta föda. Härigenow göra
de, menniskor och djur en riktig tjenst,
ty de befria dem från en mängd kräk,
som äro skadliga och plågsamma. Att illa
behandla en svala är således ej blott elakt
utan äfven oklokt handlat.”
”Men”, frågade Viktor, ”hvyarför fly sva-
lorna bort så snart sommarn är slut?”
”Emedan de ej tåla kölden”, sade Hil-
"’degard. ”De vända sig då till varmare
länder och återkomma först när våren hos
oss är inne.” |
”Åh ? ropade Leo, "finnes det länder
der det aldrig falier snö eller hagel ?<
Ja", svarade Hildegard, det gifves or-
ter, hvilkas innevånare aldrig sett något
sådant. Men det gifves äfven andra, der
kölden är så stor och ihärdig, alt endast
mossa och några få piantor der kunna trif-
vas, som till exempel hos Eskimoerna, som
bygga sina boningar biand snö och is.’f
< Hu! hu! der ville jag ej bo’t, sade Leo.
"Jag fryser riktigt bara jag tänker derpå.’”
Charebd.
14.
Att ide mina förfra fmurfa
Jag ofta på mitt andra hoppa får,
De om jag jafer mara mill, fHwart är
Jag nödgad att min hela låta pufa.
Lösning af Rebus n:o 48 i fö-
regående n:r: Alla går och ingen kom-
mer igen af dem.
Rebus N?19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
