Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
döde med heta tårat. Hattö klagorop stötte
emot de aflägotta klipporna; tttett de återkal-
lade ej vanlittaens bortflvdda lif. Hans tje-
nare utträdde orlt sökte intala honotn tröst;
ntett hatt hörde detn icke. Hatt förbannade
sitt palats, sitt rike och sig sfelf och gömde sia
Här lått han t« fluf-
tet, skrek bott i sitt förttofflatt oelt anklagade
i ert mörk ltåla i skogett.
Försottett för oratttuifa. »Hmarföre har jag
bliftoit herre till få många länder oeb rikedo-
mar, inropade han? då tttin ettde sott skulle
Neil det
font älskar tttentttfkorna.
dödas i blomman af sitt lefnad.
giftoeo ingett Gttd,
Hatt har lttsl deraf att plåna de usla och att
förstöra deras ttted möda uppförda lpckfttli,1-
hetts byggnad-,
SI tillbragte hatt tre dagar tttatt tttat och
dryck i mild förttoiflatt. Hans krafter tooro
uttömde; han låg utmattad på fotdett och få,t
dödett till möte-s ttted längtan, att ban måtte
komma och görtt slttt på hatts hftrtats amal,
dö på en aåttg ett glänsande lfno ontgaf ho-
nottt. Hatt ttpphof sitta ögon oelt fä,t en yng-
ling t« hittttttelolsls klädttttd och
ottttoirare med en liljekrans, stå framför fig.
tinningarne
Ynalingen tofdrörde Sultatts panna med ett
grott qtoit·t, font hatt höll i handen. Nott lif
flöt igenom« hans leder, hatts hjerta blef äter
starkt; hatt. stod upp och sår tigande på hitn-
Irtelöbudet. »Boösaldab! sade ynglingen; jag
är Kaloek, frideno ettgel och ntskiekad för att
kadern-isa dig. Kottt och följ minu-
Hatt tog honom toid handen, förde hottottt
stop pä ett högt bem, ställde honom på de;t
mest framskjutande klippatt och sade: »Skåda
«ted uti detttta dal.«
- -Boöfaldttb ttpphof sitta ögon och stig en tom
bebodd ö. Haftoets tosaor stormade omkring
tett och uppkastade jun ett ttakett skeppsbruten
på stranden. Den olycklige bar i etta handen
«ett kärl fullt af diamanter, ntett med den att-
dra halp hatt sig uppåt de branta klipporna.
Dan hade idet närmaste hunnit till spetsen,
hano glada åtbörder toittttade ottt hattö hopp
att finna ett bebodd nejd; men då hatt med
sista steget uppträdde oro såg framför sig ett
ode sattdökett, syntes hatt stelna af förskräckel-
se. Hatt kastade sina juveler till marken, utred
bandets-ta och tjöt lika böztt font sfött. Hatt
lopp öfuter slättett otb sökte mat, tttett här
tort-te htoarkett träd eller buskar. Fpra gått-
.ter gick solctt upp oeb ned, tttatt att han ba-
de sttttttit ett enda toildt bar eller ett blad föt-
att slilla sin hunger. Blek och utmattad lade
hatt sig ättdtltgett ned på klipporna toid stran-
den, frantgräfde ur retnnorua torrt gräs och
toäntade dödett.
«Ack! utropade Boösaldab och tvande sig
till engeltt; tpar tttidi.t och tillåt icke, att den-
ne stackare så ömkligt dör-s. »Ht·ill di,1 stilla,
lade engeln och märk på det, font dit-fetst-
Oatt såg äter ditåt och blef utarse ett skepp,
sottt idetsantttta nalkades ött. Dett hungrige fick
se skeppet, utsträckte sitta hättder och toinkade
st steppöfolket. Tå de få,to honom på klip-
patt, lade de till. Han nedföll för stepptsher.
ten, klagade sltt nöd och loftoade att giftoa
hälften af jttpelertta för sitt räddning. Ttl kap-
tenen såg de kostliga stenar-ta, toinkade hatt åt
sitta kamrater. Dse bttudo den olycklige till
hattd och fot, beröftoade hottottt hatts juveler,
lato honottt ligga bunden på stranden och fo-
ro glade tned sitt rof derifrått.
«O du himmelens soul utropade Bossaldab
med toetno·d:- katt du se och tåla detta öfwer-
ltoöld? Se! de boftoartta segla bort och låta
den plundrade dö af hungers-. »Ekåda ännu
ett gättg dit, sade ettgeltt. Waldotoetkarnea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
