Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon vid denna tid äro bärget och jag äter
här.
— Store Tusse, han litrar dig! hviskade
svartal (Ven.
Nej. hör nu, Malte invände tussen,
det där är barn de lärdes konster. I JU
mig bevisa min styrka på ett sätt, som alla
begripa!
— Det skall du få, sade Matte. Här står
vår ria. Gå och stick hufvudet tvärt genom
väggen!
— Jag kan sparka omkull det gamla
rucklet.
— Nej, det är då ingen konst. Men
stick hufvudet genom väggen!
Detta var tussen med om. Gång efter
gång rände han sitt Lslrufvud emot väggen,
så att flisorna flögo af det, men genom fick
han det icke. Pustande förklarade han, alt
det kan ingen göra.
— Jo, det kan jag, sade Matte. Hvarpå
han sprang in i rian, stack lit sitt hufvud
genom riegluggen och ropade: god dag,
store Tusse! Nu skall jag äta upp dig.
Detta fann tussen så obeskrifligen lustigt,
att han började skratta. Det var väl ett par
tusen år, sedan han skrattat sist, när Thor
med sin vagn körde kullerbytta i molnen.
Så hejdlöst skrattade tussen, att han
alldeles glömde sin gamla, sköra, bräckliga kropp
af is. Öronen hade smultit, hufvudet var
skamfiladt emot rieväggen, ishjärtat hade töat
och fötterna blifvit vatten i hafvet.
Skrattet och solskenet gjorde alldeles slut på
honom. Brrr katrakull bimbasch lät det.
när hela ismassan störtide kull i en stor,
stor hög af slask och sörja. Det var
tus-sens farväl till världen. Svartallen blef så
förskräckt, att han tog till fötter, det mesta
han kunde, sprang till skogen, fastnade i
en harsnara och slöt sitt svarta lif i den
hvita snön.
Matte Flink var stolt öfver sin seger, men
tyckte det var synd, att en så duktig jätte
skulle rinna eländigt bort i slaskvatten.
Barnen i byn samlades häpna och nyfikna på
den höga drifvan, där jätten fallit, och
undrade om han kanske ätit upp många barn.
Men en liten flicka kom på sina skidor till
drifvan och sade: nej, tussen var beskedlig,
tussen har ej ätit upp barn, vi skola skrifva
hans grafskrift. Och så skref hon med
skidstafven i snön:
Här hvilar den sista rimtussen.
Han var stor och du in, men han
gjorde intet illa i världen. Det är
bra att vara klok, men det är bättre
att vara dum och beskedlig än klok
och elak.
Och så grät den lilla flickan i solskenet
på rimtusscns graf. Och hans grafskrift var.
liksom mången annans, skrifven i snön.
ßrej Jrån f^elsingjors.
Kära Pelle!
Då jag vet, att också du håller Eos, fick
jag så god lust att skrifva till dig några
rader. Jag mår bra och önskar dig detsamma.
Här i Helsingfors hafva vi redan Ritt litet
kallare. Det är is på puttar och ränstenar.
Jag tog härom dagen fram mina skrinskor
och begaf mig till Kajsaniemi dammen. Nog
brakade isen en smula, men inte brydde vi
pojkar oss oin det. Lilli och några andra
flickor voro med, men inte vågade <le
stackarena sig ned på is<?n. Sådana äro de alltid.
Men det var egenteligen ont en annan sak
jag ville skrifva. Du kommer nog ihåg
hunt innerligt bedröfvade vi voro då
»Troll-sländan» slutade att komma ut. Jag var
nästan lika ledsen som då vår lappska hund,
Sampo, dog. Du minnes ju också, huru
roligt det alltid var att genom tidningen få bref
från våra vänner och bekanta.
Hör du, nu tycker jag, att vi på samma
sätt skulle börja att skrifva till hvarandra här
i Eos. Vi pojkar i Helsingfors (kanske
också flickorna tycker detsamma, men de må
sköta sig sjelfva bra gerna skulle vilja höra
från Er gossar på andra orter i Finland, hvad
Ni utratta annat än de vanliga
skolangclägen-heterna, om Ni ha gymnastikföreningar eller
nykterhetsföreningar, om Ni hittat upp nya
bollspel och mera sådant. Vet du, jag har
funderat på att vi skulle ha någon stor skoU.
gossförening för hela Finland, men jag kan
ännu icke berätta derom i detta bref, ty det
blefve för långt. Kalle Blomstedt och jag
bruka prata om den.
Den här tidningen är visst bra liten sA att
man nog ej lär få stor plats för sina
skrib-leriogar. Men jag har hört sägas att den
efter jul skall bli dubbelt större, om det fås
prenumeranter på den, upplagan. Bed du
dina kamrater prenumerera på den, så att vi
få större tidning, och mera rum att skrifva.
Säg åt pojkarna att de skrifva redan hit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
