Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgifven af Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet.
Pri»:
■lA minut tu <ml IkvUU»* direkte från rr~
daktlunen Ar prlaet it pwinl |mt nummer;
nnnnrs 3 penni.
2sT:o 3.
Rmlnktör: Aili Trygg.
Tiitriiritfon erltAlle»
fr/kn redaktionen. Folket- Hem.
Heliingfcr-och utkommer en |rtnic 1 verkan.
När Rasmus reste till Amerika.
Ar
Um rik ll ranfr.
»astän Smedens Rasmus inte var mer än
.• sju är gammal, skulle han, förstås, vara
med när hans föräldrar ot:h syster Kina gingo
ut pä äkern för att ta opp potatis.
— Blif du
hemma bara! sa Elna.
Du kan vara glad
till att du får bli i
kakelugnsbänken.
— Du tror
kanske, att jag är en
sädan där pipsill
som — som en
Hicka! mente
Rasmus och
morska-de sig.
Nå, första
half-timmen var det ju
rätt roligt. När
barnet får sin vilja
fram, gråter det
inte. Åtminstone inte strax.
Men sä blef han frusen om fingrarna.
Stora mullklumpar fastnade vid hans
trätofflor, hans händer blefvo svarta, och stora
maskar krälade fram ur jorden. Så började
han hänga läpp. Elna skrattade ät honom.
— Jag vill gå hein! sa han med gråten i
halsen.
— Du kunde blifvit hemma! sa lians far
strängt. Jag sade ju, att du inte hade ute
på åkern att göra i sådant väder.
— Hvad sa jag? småskrattade Elna och
såg försmädlig ut.
Rasmus började storgråta.
— Men har du kommit hit, sa far, sa kan
du bli här dagsvärket ut: den, som ger sig
i lek, får äta stek. Och jag vill inte veta
af några bülekalfvar.
Rasmus sväljde gråten i hast och gned sig
päkinderni m ■ d
de leriga
händerna, sä att han fick
stora streck i
ansiktet.
Om en stund
började han äter
gnälla.
— Fingrarna
frysa af mig — de rf
styfva som pinnar.
* — Så gä hem
dä, sa modern.
— Jag törs inte,
för mjölnarens
Banko kan
komma ut och bita mig.
Elna ska följa mig.
— Se, pojkar a dä alltid modiga — emoi
flickor, som bara lipa! sa Elna.
— Här är ingen, scun har tid att följa
dig. Vill du inte gä ensam för du bli här!
sa fadern bestämdt.
Rasmus satt lite. Så gick han.
När han koin till mjölnarens port, läste
han en psalmvers, under det han på ta smög
sig förbi, och se*n sprang han af alla kraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
