Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 EOS.
N:o il
Detta var min första cigarr. Och nu
vilj jag fråga dig, min gosse, om inte din
första cigarr smakade ungefär på samma sätt ?
Jag är viss, att rlu härpå svarar ja, om du
vill vara uppriktig och ärlig.
•Ja, men sedan gick det bättre», menar
du. Ja, visserligen, det gick »allt l>ättrc
och bättre», om du vill, ty »öfning ger
färdighet». Men hvarför fortsatte du öfningen,
dä |jörjan var så motbjudande? Jo,
naturligtvis endast af det 5fctl, som redan nämts,
att du tyckte, att det var »karlaktigt >.
Och nu skall jag säga dig riktigt alvarligt,
hvad stort och förståndigt folk tänker om
en sådan där liten »karl» som du med
cigarr i munnen.
Jo, förståndigt fölk tänker först och främst,
att du är löjlig, ty hvar och en, som vill
föreställa att vara något annat, än han är,
blir alltid löjlig, men allra mest en liten, som
på fullt alvar vill föreställa att vara stor.
Se bara på en sådan där liten gosse — du
kan ju tänka dig en annan nu, när du inte
kan se dig själf - se hur han kråmar sig
och hur morsk och tvärsäker han ser ut,
när han fatt cigarren i munnen, se hur han
sätter, sin lilla näsa i vädret och
cigarrstumpen med, se hur han spottar till höger och
vänster af bara karlaktighet, och hur han
med stora ögon tittar sig omkring för att
försäkra sig om, att han är bemärkt — och
det alltsammans bara för att han fttt den
där stumpen i munnen!!
Men förståndigt folk tänker också något
annat, nämligen att det där rökandet är
farligt för honom, farligt liåde för hans själ
och hans kropp. Om faran för hans kropp,
d. v. s. för hans hälsa, kan en läkare yttra
sig bäst. Han skulle kunna tala om, huru
det i cigarren dolda nikotingiftet verkar vida
skadligare på en ung gosses närver och
allmänna hälsotillstånd än på en vuxen mans.
Fråga bara någon doktor, som du känner,
och du skall få höra.
(Forts.)
Konsten att lösgöra saxen har funnits
af fyra gossar och fem flickor, hvilka
således fa tidningen till årets slut. För dem
som omöjligt kunna klarera saken, vilja vi
säga att den går sä till. att man drager ut
öglan och träder den samma väg soin man
trädt bandet och för den så rundt kring
sax-spetsen och så är saxen fri.
När Rasmns reste till Amerika.
Af
Htnrik IVratiir.
I Fort», i
— Nehej, alltid skall det vara som di vill
och inte som jag vill? Hvarför ska jag tvätta
öronen hvar dag — det är mina öron! De
kunna Gt tvätta sina, om de tycka det
smakar dem. Nej, jag feser —- se’ti kttww de
gå där och ångra sig. De ska själfva få ha
sitt fläsk och sina romsillar och själfva få
mala sina kaflcbönor. Och så — när de
sitta och sjunga: »Så går en dag ifr;in vår
tid», så ska de tänka: »Om vi hade varit
snälla mot Rasmus och inte snålat på hvar
fläskbit, så hade han nu suttit i
kakelugns-bänken och sjungit med.» Men då är jag
i Amerika, och kanske stygga negrer slå ihjäl
mig, och så kommer jag till Herren.
— Jaså — så du vill resa från oss. Res dä!
— Jaha, det gör jag, och det genast.
— Farväl med dig! Hvilken väg ska du ta:
— Jag frågar mig först till sta’n; jag vet
att jag ska ta af till höger vid korsvägen
här nere. Och sä slipper iag gå förbi
mjölnarens.
— Går du nu? Innan far och mor komma?
— Ja det gör jag. Men jag vill ha
sön-dagsstöflarna och kapprocken.
— Hår ä’ de. Ska jag inte hälsa till far
och mor ? •
Rasmus blef synbart modfäld men sväljde
en tår.
— Joo. Och grisen ska jag ge, innan
jag går — där ä väl ingen, som sett till
honom, medan jag var ute.
— Gör det!
Mormor log, när han gick ut. Men ögat
var vått.
Han kom igen, tog pä sig kapprocken,
nickade och gick.
Mormor ställde sig i köksfönstret och säg
efter honom, djupt tankfull. — — —
Om en stund kom han igen, nppskrämd
och gråtande.
— Jag törs inte gä förbi skomakarns, for
deras Jonas står vid gafveln och har
skomakarens käpp i handen. Han sa han skulle
klå mig.
— Ska jag följa dig?
Mormor klappade honom pä hufvudet.
— Jag fryser. Jag — — tror in—inte
jag — reser. Jag vet ju inte vägen.
Hon tog honom på sitt knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
