Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
4
icke kan se det; men du kan icke alltid
genom smaken eller lukten veta när i vattnet
ingår skadliga ämnen.
Huru kunna vi dä veta. om vattnet är
godt? Vi måste veta hvarifrån det kommer
och hvar det flutit, om det nämligen under
sin väg till oss kunnat upptaga skadliga
beståndsdelar,
Vi höra aldrig dricka vatten från en brunn,
soin är nära cn begrafningsplats, ladugård,
svinstia eller andra dylika ställen. Vi böra
icke dricka vatten från cn ström, som
upprinner från något ohälsosam ställe eller som
flyter genom dylika platser.
Vatten, som icke är rent, måste först
kokas och filtreras, innan det begagnas.
Fem te läsningen.
Kalk. Vatten upplöser kalk, men kalk
ar icke ett gift. Våra kroppar behöfva kalk,
ehuru vi icke äta det i
ursprungligt,tillstånd. Vi erhålla det genom vår föda
och dryck. Den växande säden
upptager kalk-ämne ur jorden och då vi
äta bröd och annan föda beredd af
säd, erhålla vi kalk.
Kon får kalk genom gräset, som
hon äter och ger oss kalk i sin mjölk.
En del vatten innehåller mycket kalk
och kallas »därföre hårdt». Du kan
icke blåsa såpbubblor med hårdt
vatten, ty det kan icke löddra.
Vi behöfva kalk för våra ben. I
cn del trakter af landet, där det
finnes mycket kalk i vattnet, växa
människorna och bli mycket långa.
Detta inträffar, emedan det kalk de få
genom vattnet, värkar att deras ben växa
så långa.
Barn, som icke lå tillräckligt kalk i sin
föda, få sannolikt tunn och svag
benbyggnad.
Bröd och god mjölk gifver oss kalk
för våra ben.
Salt Våra kroppar behöfva salt. Äfven
detta erhålla vi i mjölken, grönsakerna och
säden, men vi behöfva mera salt, än vi få
genom dessa födoämnen. Vi sätta därföre
rent salt ijmånga mäträtter, då de kokas.
Nästan alla djur tycka om salt,
isynnerhet de, som lefva af gräs, hö och säd eller
annan vegetabilisk föda. Det vildaste fåret
i skocken skall tranga sig omkring
landtmannen, då han går ut för att gifva dem salt.
Det finnes annat slag af salt fomtom det
vi l>egagna vid bordet och till kokning.
Sa-dant ingår t. ex. i en del grönsaker såsom
sallater m. fl.
iå
Litet tidsfördrif.
Fågeln’i buren.
Klipp af styft papper en rund skifva, stick
ut fyra små hål i kanten af skifvan midt
emot hvarandra och fäst i dem ett par starka
trådar så, som bilden utvisar. Drag på
skifvans ena sida cn tvärlinje mellan hålen och
rita cn fågel sittande på densamma. Teckna
därefter på skifvans andra sida en bur midt
emot fågeln och upp- och nedvänd i
förhållande till denna.
Om du nu spänner trådarna och hastigt
snor dem fram och tillbaka mellan fingrarna,
så snurrar skifvan hastigt omkring, och det
ser ut alldeles, som om fogeln sutte inuti
buren.
Betraktar man skifvans ena sida t. ex. den
med fågeln, så uppstår inuti ögat en bild
af fågeln, och därför se vi denna. Vänder
man därefter skifvans andra sida mot sig,
så försvinner uti ögal bilden af fågeln); i
stället uppkommer en bild af buren, och vi
se då denna. När skifvan hastigt snurrar
omkring, hinner ej den ena bilden försvinna,
innan den andra uppstår. De båda bilderna
i ögat sammansmälta därför till en enda,
och vi se då både fågeln och buren på en
gång.
Hj. B.
Hebiingfur* J. Suuelll ufriugu» boktryckeri tkuebuUg. IMU-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
