Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 EOS.
N:o il
En föreläsning1.
(FfirtKj
j^ag öfvergår i stället till det, som jag tror
mig bättre förstå, till den skadliga
inverkan cigarrökningen har på den lille rökarens
själ, eller med andra ord till cigarrökningcns
moraliska inverkan. Själfva den löjliga
fåfänga, som framkallat rökningen och som
af denna ytterligare uppdrifves, är i sig själf
en mycket betänklig sak. Men härtill
kommer nu, att den gosse, som börjat röka för
att »vara karl», lätt Unker som så, att när
han är »karl» i ett. bör han väl ock vara
•let i annat. När han kan röka som en
karl, hvarföre då inte dricka som en karl
och svärja som en karl, ty i sådant där
inbillar sig så lätt den statkars gossen, att
den sanna karlaktigheten består, fast den
sannerligen består i något helt annat. Och
så kan det lätt hända, att han lär sig dessa
oarter också, och då kommer han riktigt in
pä dåliga vägar. Det glada barnsliga sinne,
det öppna, friska väsen, han hade förut,
det är försvunnet, och af den hurtige
pojken har blifvit ett lillgammalt oting, en
liten otreflig passagerare, full af löjlig fåfänga
och betänkliga oseder, som väcka allvarliga
bekymmer hos far och mor och alla, som
vilja honom väl.
Men jag har ännu något att tillägga och
det är följande, som jag ber dig särskildt
betänka, ty det är det viktigaste och
allvarligaste, jag i denna föreläsning har att säga dig.
»Människan ser det som för ögonen är,
men Gud ser till hjärtat.» Ja, han ser dig
djupt in i hjärtat, ser hvarje ond böjelse,
äfven den minsta. Och när du stoltserar
på gatan med din cigarr, så ser han din
fåfänga, 1 ditt hogmod och din olydnad, han
ser, att du är pä väg att förlora ditt
barnsliga sinne, detta sinne, som han sätter så
högt, att han till och med gjort den
ödmjukhet, som är dess bästa prydnad, till ett
föredöme för oss vuxna och till ett vilkor
för ingång i Guds rike.
Vi gå nu att fira julen, vår Frälsares, den
store barnavännens födelsehögtid, och den
högtiden firas ju bland annat också med
julgåfvor. Nåväl, jag vill föreslå er, rökande
gossar, en vacker julgåfva åt edra föräldrar
och lärare, en gåfva, som ej kostar er ett
öre, men säkert skulle bereda dem en stor
glädje och äfven komma själfva julljusen
att stråla klarare: oi h det vore ett löfte att
lägga bort den dar oseden, som vi nn
talat öm.
Pet lilla ord, jag till sist ville säga till de
gossar, som ännu icke luirjat röka, var blott
detta: härje* icke! Akten er för den lörst.i
cigarren! I hafven ju nu hört, hvart den
leder. Och kommen ihåg, att den gosse,
som vill vara karl i otid, blir aldrig en
duktig karl, när han blir stor. Och duktiga
karlar viljen 1 väl bli allesamman?
Och nu är min föreläsning slut, och jag
önskar er alla, både rökande och icke
rökande gossar, en god juli
j\\ /’. Ödman.
När Rasmus reste till Amerika.
Af
Henrik Wranér.
(Förta.)
— Hvad nytt annars? frågade mormor, då
de satt sig till bords.
— Åhå, just ingenting. Det har kommil
bref från Skräddarens Anders, som for till
Amerika i våras — han har farit så illa. Nu
tigger och ber han, att skräddaren skall söka
skaffa honom respengar hem.
— Jojo, så går det, sa modern, när en
människa knotar och inte är tacksam mot
Gud, för det goda hon har fått. Anders
kunde godt födt sig har i landet. Men
han var högmodig, och hogmod gar för fall.
Rasmus steg fram.
— Jag skall aldrig resa till Amerika! sa han.
Och de pigga blågrå ögonen tindrade.
— Nej, jag vill hoppas det, sa hans far
och log. Du kan väl skaffa dig bröd här i
landet, fast du är en dålig potatisplockare.
— Tänk, att inte en sådan morsk bjässe
gett sig af redan! skrattade Elna.
Mormor drog på mun. Det såg ut, som
om hon ämnade säga något. Men Rasmus
såg så bönligt på henne, att hon teg.
Han tog henne också om halsen, nar hon
läste aftonbonen för honom på kvällen.
Sjutton år senare reste en stor skara
ungdom från Honslosa by till Amerika. Och
många voro ifrigt åt Rasmus, att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
