Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
EOS.
N:o il
Napoleon i Hönslösa.
Ett litet skot in Inne
»r
HEIfRIK WRANÉR.
n sommardag för omkring
30 är sedan blef där en
stor uppståndelse pä skolgården.
Griffelmakarens Per kom ined andan i
halsen — en half timme för sent. Och det
var nu ingenting ovanligt. Ovanligt inte
heller, att han kallades fram till mäster, som
plockade ett pitr näfvar hår af hans yfviga,
halmgula kalufs. Lugg hörde till skolbarns
dagliga bröd då för tiden.
Men när han hade kommit boft i sin
bänk, spred sig som en löpeld hans stora
nyhet: »Där är en tvsk med en apa nere
hos smedens.»
När frukostrasten började,-skockade sig
alla kring griffelmakarens Per; han fick
smaka nämdemannens Bollas gåsistcr och
fick en bulle af bagarens Beata. Och med
munnen proppfull berättade han:
— När jag kom förbi smedens i morse,
skulle jag in och få nya »sinkor» på mina
stövelklackar. Och när jag kommer in,
sitter där en tvsk eller tatter — eller hvad
han var för någonting — och spelar
posen-tiv –-
— Hva ä dä för nå’t? sporde
skomakarens Fredrik.
— Du vet då ingenting! Det är en stor
låda med en orgel i, som dras liksom en
slipsten. Ock det är så vackert!
— Usch, hvad du kan gora ihop! sa
or-geltramparens Mätta. En drar inte orglar,
utan de trampas, och där ska ligga tegel-
stenar på tramporna, om det skall |Ata
riktigt bra.
— Därför att din far inte orkar trampa,
ja! Jo, sä spelade han posentiv. Men så
hade han en apa. en riktig, en lefvandes
apa. Har någon af er sett en apa, hva?
— Nää! Nej!
— Men jag vet, hvari det Sr, sa
dragonens lille Napoleon.
— Ah! Du vet nog n.Vnting, du
Nap-pelpung!
— Joho. Det är ett högfärdigt
fruntimmer. — Kar säger alltid om sergeantens
Emelia, att hon är en apa!
— Jag ska’ ge dig för apa bland ögonen,
din lappebyxa! sa sergeantens Erik.
Och så small det.
— Nej, men jag vet, hvad aporna ä! sa
mjölnarens Johanna. När den onde afföll
ifrån Herren, så var där en stor skara
andar, som följde med honom. Och somliga
vordo nederkastade i sjön, som brinner med
eld och svafvel, men somliga kom till
jorden och blef apor.
— Hvem har sagt det? sporde Per
betänksamt.
— Det sa gamle Lejon, soldaten, som
gick och tröskade hemma.
— Asch, den! Han visste ingenting,
fast han låtsades vara en sådan
räknemästare.
— Dä va han. som sa till mig, när jag
ville lära intresseräkning; »Hvad skall du
kunna det för?» sa han, »Du lär aldrig
fä några pengar utlånta!»
— Nå, hur såg apan ut? ropades
allmänt.
— Ah, hon var sä lik den gamle
ringaren, vet Ni!
— Buuuuh! Tvi, hvad du ljuger! hördes
en röst.
— Nä men, Karna! Du kan väl inte
hjalpa, hur din farfar ser ut Du är ju inte
lik honom, for resten! Nog är han rälig,
gubben, fast snäll är han ju också. För
resten är apan inte riktigt lik honom. Vet
Ni, hur många ben apan hade?
— Två väl? Efter hon var hk ringaren?
— Nehej! Det är bura människan, som
har två ben — alla djur ha fvra! mente
lille Napoleon förnumstigt. Hästen och
korna och ßren — —
— Till exempel en hona, hva? sa Per
försmädligt.
— Det är en annan sak. Det är en
fågel. Nu var det tal om djur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
