Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*f—
N:0 8
EOS.
–►
3
Pen gode tomten till porten länder
med julklappskorgen, så tung. så tung;
han delar gåfvor med Julia händer,
ty han är rik som den störste kung.
^ur kärt att öppna de små pakeler.
på hyilka namnen så prydligt stå!
fjyad hvarje gosse och Jlicka heter,
tycks tomten noga ha reda på.
Tjan med/ör, trogen sin gamla Yana,
en julegran. som är /risk och grön.
och barnen fästa sin vackra /ana.
allt under jubel, på trädets krön.
Pe /inska /ärger. de minnesrika,
ett bud dem bära, ett maningsord:
„Ö ungdom, måtte du aldrig svika
i plikt och trohet mot /ädrens jord!"
jYlen ack — den största, den bästa gå/yan,
ej tomten äger i sitt Jörräd.
Som ljuset stammar hon i/rån o/van
och skänkes endast a/ himlens nåd.
J^är natten manteln kring jorden breder,
när julens stjärna på /ästet står.
och Jesusbarnet huldt kommer neder,
då. unge vän, du ..det bästa" /år.
M
Napoleon i Hönslösa.
Ett litet sk’.lininne af HES RIK WRANÉR. *
(Furu.)
— Jag har en trcstvfver, som jag har fått
af min guinor! erkände Beata långt om
länge. Men jag har den i mors läddiga,
tillade hon om en stund.
Vid noggrann efterräkning befanns det,
att man hade lite öfver tolf skilling, De,
som hade, skulle låna de andra, och dessa
sedan gälda igen. Och så steg Per in.
Spänningen tilltog allt mer därute.
Smeden stod i dörren och skrattade.
Sà steg tysken ut med positivet på
ryggen och babianen på positivet. Apan var
klädd i röd röck och byxor samt
trekantig hatt. I handen hade hon ett litet
gevär.
— Ah, du Per! sa Karna. Farfar har
ingen sådan hatt och ingen svans heller,
du!!
— Nä, erkände Per. Men han är lika
blå i synen nästan.
Positivet började. Barnen stodo
andäktiga.
Så började apan exercera. Tysken höll
ett litet tal, kommenderade och gick på
värre. Af allt hvad han sade förstodo
barnen endast ordet Napoleon.
Det väckte jubel, och lille Napoleon
föstes fram (ör att få »se på sin bror», trots
det, att han grät och sparkade omkring sig.
Intresset nådde sin höjd, då apan sköt
af det lilla geväret. Flickorna skreko och
sprungo, men vände strax tillbaka.
Därpå tog apan en tallrik och lade en
slant därpå, gjorde åtskilliga komiska
grimaser och sinkade mot pysarne.
De, som hade pengar, fattade törst mod
och gingo fram med sin offerskärf samt
blefvo stolta, dä apan gjorde militärisk
honnör. Därnäst kommo de, som hade bullar
och smörgåsar, hvilka apan med en
förvånande glupskhet proppade i sitt breda gap.
Så roligt hade den unga skaran aldrig
Jiaft. .
Men lille Napoleon kunde inte deltaga
i den allmänna glädjen. Var det inte nog,
att de alltid skulle kalla honom för
Nappel-pung, utan det otäcka djuret skulle också
heta liksom han!
Han smög sig bort till smedens ässja, där
snusdosan alltid stod, tog en duktig nypa
och under några kamraters tysta, bäfvande,
nan förvantningsfulla jubel hade han snart
färdig en brödkula, fylld med snus inuti.
Efter en stunds dröjsmål gick han bort
och lade den på apans tallrik. Apan grep
den girigt, säg sedan misstänksamt på den
luktade pä den, gjorde en rolig grimas,
slängde den och tog ett blixtsnabbt skutt —
rakt ner i hufvudet på lille Napoleon, hvars
röda, lurfviga lugg hon lufvade
eftertryckligt, under det hon skar tänder och
grimaserade.
Napoleon skrek, flickorna skreko, tysken
skrek på apan och smeden i dörren slog
sig på knäna och skrattade. För det var
en stygg karl. Och tysken grep en käpp,
sedan han väl fått fått i apan, och med
djuret på axeln rusade han efter
barnskaran, som skingrades lik en flock sparfvar.
Men de flesta af barnen, isynnerhet
flickorna, voro ense om, att Napoleon burit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
