Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 EOS.
N:o il
..Eos" helsning.
Y-vir kommer jag, lilla »Eos» igen efter
jullofvet. Ni, alla gossar och flickor,
ha naturligtvis haft sä roligt under helgen
och skollofvet, att Ni alldeles glömt bort
mig. Men kanske nu, då sagoböckerna och
jultidningarna och berättelseböckerna äro
genomlästa, mina fyra sidor duga igen.
Hoppas att Ni ären så goda och låten mig
komma och hälsa pä engång i veckan igen.
Visst är det ju bra dåliga tider, så att det
kanske är litet bråkigt att fä de der 3
|>en-nirna. som jag kostar. Och dä det också
är sä arbetslösa tider, så kunnen väl heller
icke I förtjena någonting att betala mig med.
Men jag vill emellertid i hopp på bättre
ut-sitger, gå och knacka på skoldörrarna och
äfven hemmens dörrar och be att få komma
in. —
En treflig nyhet vill jag här berätta Er,
or.h det är den, att jag ej ämnar »sluka»
mera än 3 penni i veckan. Jag sade visst
till julen, att jag måste bli dyrare. Men så
ha landsbarnen skrifvit, att flera måste bli
utan mig, om de skola betala fem penni.
Tv, ser Ni, två penni äro stora herrar ibland.
Så må det då gå för tre penni, tänkte jag.
Helsingfors gossarna och flickorna hafva
fasligt väntat pä att fä höra någonting ifrån
landsortens gossar och flickor. Jag är rädd
att de bli just som »mankerade» då ingen
svarar på deras artiga bref. LÄt nu se att
»Eos» läsare vilja bli bekanta med hvarandra.
Det vore för resten trefligt att höra huru
1 haft det under julen, och därför föreslår
jag, att om någon haft riktigt alldeles
särskildt märkvärdigt roligt, så skulle hon eller
han skrifva derom och så skulle det komma
in i Eos. Alla andra barn fingo dä läsa ont
det och ha roligt med. Gör nu det bara!
Och nu ingenting vidare för denna gång
mina vänner utan en hjärtlig önskan att alla
gossar och flickor måtte vara riktigt goda,
flitiga och snälla under hela detta nya år vi
nu gå till mötes samt veva till likasom det
säges om deras stora och ädla förebild »i
ålder, visdom och nåd for Gud och
människor». Ni veten ju hvem den förebilden
var? Han skall själf hjälpa Er att bli lika
Honom och då blifven 1 de lyckligaste af
alla barn i världen.
yWctallcrnas täflan
Saga af Hugo 11’ullen/in. ’j
TPtergtrolIen hade ställt till en stor fest
-:•-» midt inne i berget, en fest med lekar
och kappspringningar och gåtor och alla
möjliga historier.
Och det hade gått bjudningen vida ikring.
Där hade kommit troil från östan och
västan, från norr och svd, troll från Asien,
gula i synen med sneda ögon och lustiga
hårpiskor, klädda i siden, som frasade om
dem, troll från Amerika, rödbruna med
örnfjädrar i det stripiga håret, troll från Afrika
med naket skinn, svart som bläck, och ull
på de tjocka skallarna, och tToll uppifrån
Finnskogarne i norden, i vadmal, träskor
och röda lufvor, med lingula hårtesar och
vattenblä ögon eller i vargskinspälsar,
förskinn och bälgvantar och med långa hvita
skägg som istapparna pä bergväggarna där
de hörde hemma.
Man åt och man drack, där var stoj och
stim och glädje och allmän förnöjelse.
Älfvorna dansade, grodorna hoppade i
kapp, så det skvalpade i deras runda
magar, ungdomen spelte boll, de gamla
gissade gåtor och berättade sagor, och
trollungarna sprungo kring och luggade hvarann
eller drogo hvaraedra i svansarna, om de
hade några.
Men det bästa gömde man till sist Det
var täflan mellan metallerna, De skulle
täfla om hvem som var bäst, och till
prisdomare hade man satt en liten gul och
skrynklig trollgubbe från Indien, ty där
finnas de visaste trollen.
Han satte sig på en stol af bergkristall,
kliade sig pä näsan och gaf tecken, att det
skulle bötja.
Först kom. Guldet. Det var som solen
själf hade kommit in i bergsalen". Det
skimrade och gnistrade om den hoga gestalten,
när han med stolta steg skred fram öfver
golfvet. Kring hans hjässa flammade ett
strålknippe, gult som det mognade kornet
och rödt som människans blod. De flesta
fingo hålla handen för ögonen, så starla
var skenet, och lyktgubbarne fingo krypa
bort i en vrå och skämmas.
— Mig tillkommer priset — sade guldet
—, t)- jag är metallernas konung. Här
behöfs ingen täflan. De andra kunna gärna
gä hem och lägga sig.
*} Kild till lagan kommer i n&üa nummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
