Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
EOS.
-\
N:o 14
sa* den, som fick se Nådetidab Sà kom det
en riktig julhistoria frän Träskanda
folkskola med julgubbar ocb tomtenissar som
.Vi läser i denna nummer. (>ch sä finnes
det ännu ett frän Kyrkslätt skola, som kom
sä, att det rvms föTst i nästa nummer.
Slutligen ha’ ju en af de fordna Nya Trollslän
-dans läsare också vaknat.
Sir Ni, det var neml. s;i — tänk att jag
glömt berätta det — att det en tid förrän
jag begynte vakna upp ur — — ur — ja
hvarifrån tycker Ni att jag vaknat upp? Nå,
inte vet jag hvar jag tomt varit om ej i —
bläckhornet. Eller huru tycker Ni? — Jaha,
jag ville säga, att en tid förrän jag, lilla
»Eos» kom till verlden, så fanns det en
.innan sådan här tidning som jag, tast den
var dubbelt större men den behagade visa
sig bara hvarannan vecka och den hette
Nya Trollslända^ Den var ocksä så Tolig
och snäll tidning, och många pojkar och
flickor tyckte grufligt om dem. De, som
voro riktigt snåla att få tag i den, då den
var färdig, kallade sig »Sländslukare»
likasom man skulle kalla Er »Eos-slukare». 1
den brukade en hel bataljon ungdomar skrifva
och dc kallade hvarandra »Sländkamrater».
üet är nu en af dessa, som begynt röra
på sig och skickat oss en hel mängd goda
saker. Sannerligen jag vet om den är
maskulinum eller femininum (aha, kan Ni F.r
grammatik, Eos-slukare?). Men skulle
nästan tro att den måste vara en maskulinum
il. v. s. pojke, eftersom den kallar sig
Rinaldo RinalJini.
Hu då! — tänkte jag lilla »Eos», då jag
öppnade brefvet. Har nu den vilde
röfva-ren från de apenuiniska bergen kommit hil
och ämnar sluka mig stackare. — Ni vet
väl nemligen hvem Rinaldo Rinaldini var?
Om inte, så fråga delta bums första timmen
1 ären på skolan, af läraren eller
lärarinnan. De ha nog läst Z. Topelii »Läsning
för barn» och han — röfvarn neml. —
finnes der i en grufligt rolig teaterpjes.
Ja, hvad var det nu jag ville säga — jo,
— »hu då» tänkte jag, då jag såg namnet
under brefvet. Men så märkte jag att det
bara var en gammal »Sländslukare» som
»fattat i pennan.» Och då blef jag så glad
att jag skulle ha’ hoppat pä ett ben — om
jag haft något. Men inte har jag ju något
ben, Iwra fvra hörn. Och om jag hade
hoppat på ett af mina fyra hörn så hade
det ju vikit sig och blifvit ett »hundöra»
sänt der, Ni vet ju, som aldrig får bli i
boken. Alltså låg jag alldeles stilla och
tänkte »jag skall försöka väcka de andra
Sländkamraterna också.»
Och derför, hor du nu, du vältliga och
hyggliga Rinaldo, knyck i andra gamla
Slän-darc så an de äro lika hyggliga som du och
sända oss gåtor och allt sådant där, -om vi
fingo här af dig, och om inga andra än Ju
skulle hålla mig, sä sprid du mig bland de
andra gamla. Jag är ju så billig, kostar
inte mer än en knecka eller en större
karamell.
Och alla nya Eos-slukare ber jag alt hitta
på några fiffiga gåtor eller charader eller
vackra sagor och skaffa — en prenumerant
till bladet. Om enhvar skaffar en, sa blir
det dubbelt så många som läsa mig.
Och intet vidare för denna gång utan
adjö och må väl och voren riktiga mönster
i skolan och hemma, ty annars vill jag inte
ha’ någonting att skaffa med Er.
Er tillgifna
»Kos ■
é
Bref från Träskända skola.
Tisdagen den 13 februari 1894.
Nu hafva vi ju fått en ny tidning, som
vi alla mycket tycka Titti- Det är sä roligt
för oss skolbarn att få gifva tillkänna för
hvarandra om ett och annat, som händt hos
oss. Därför vill jag skrifva litet om vår
julfest. Men först vill jag berätta att den skola,
i hvilken jag går, kallas Träskända skolan,
och såsom bvarochen tycker mest om sin
skola, så är den här i mitt tycke den
trefli-gaste at" alla. Nit fån I hora något om
vår julfest. Jo, vet ni, vi hade så roligt,
och just då vi hade leken i full fart så
fingo vi sä trefliga fremmande till oss, att
vi höllo på att blifva helt skrämda. Bland
dessa märktes en engel alldeles hvit klädd,
som kom sä trippandes, att vingarna fladdrade.
Den lilla gästen delade ut jultidningar åt
alla barn. Knappt hade engeln flygit bon,
förrän vi sågo 3 gubbar, som drogo en
kälke efter sig. En af gubbarna hade ett
horn, som han blåste uti. Ea annan liten
gammal gubbe satt på kälken och åkte.
När de inträdt i salen, böljade de att
dela ut påsar, hvilka innehöllo nam-nam åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
