Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgifven af Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet.
I’ris:
ilii inui»t I» «\. IiomhIIm direkte IrAn
redaktionen Hr prlsei » penni per nummer;
millar» •*. penni.
Redaktör: Aili Trygg.
Tidningen nrhAllat
frun redaktionen, FollriH« Hem. HelMinRforn
neh utkommer en ttàng i verkan.
Uassc med träskorna
cllor
„J}äst som sker."
Korta.
Vaktbefälhafvaren sände efter ett helt
regemente soldater, .som skulle försöka sig |ia
det, men det gick inte bättre. Till sist band
inan ett rep med ena ändan om Lasses ena
sko och den andra ändan vid en elefant.
Men repet gick bums af ined ett väldigt
brak.
Nu blef det ett sådant oväsen, att
prinsessan själf mastc ut och se till hvad som
var å färde, och di» hon fick se vakten och
slafvarnc dansa kring I .assc och hans
träskor, skrattade hon, så hon höll på att kikna,
och lat dem släppa in honom i rikssalen,
där allt hotTolket förvånadt tittade på hans
stora träskor.
Hvad var hans ärende:
Ja, han ville gifta sig med prinsessan.
— Hor inan på bara, sa’ denna. Men
då får du allt först gissa tre gåtor, som det
biukas vid dylika tillfällen. Gissar tlu dem,
gifter jag mig med dig; kan du inte, låter
jag hugga hufvudet af dig.
— Bäst som sker, sa’ Lasse.
— Hvad nu? frägade prinsessan,
— Jo, svarade l^asse, kan jag gissa dem,
är det bra; kan jag det inte, så bevisar det,
att du är alldeles för slug till hustru at mig,
och tlå är det sa godt iag tappar hufvudet
med ens.
— Det var inte illa sagdt, mente
prinsessan.
— Nu är det allt bast jag knackar i
träskorna, sä jag far tomten till hjälp, tänkte
Lasse, ty det här kan bli kvistigt nog.
Sagdt och gjordt. Han tog af sig
träskorna, slog dem mot hvarandra, och strax
stod tomten bredvid honom, fast bara I .assc
såg honom, l ör de andra var han osynlig.
— Nu får tlu hjälpa mig, sa’ Lasse.
— Som du vill, sa’ tomten.
— Nti börja vi, sa’ prinsessan.
" — Hvad är det för ett rike, som har
millioner invånare, men som inte är större,
än jag kan hålla det på min lillfingersnagel?
Tomten hviskade svaret i örat pä l.asse.
— Kn vattendroppe, svarade Lasse, ty där
finns millioner infusionsdjur.
— Rätt gissadt, sade prinsessan. Men
hvad ar detta då? Två ting. När del ena
lefver, är det rödt, när det dör, blir det
svart. Det andra är svart, när ilet lefver,
men så kommer det första och dödar det,
och då blir det rödt. Det var värre, tror jag.
— Inte alls, sa’ 1-assc, tv tomten var
genast färdig med svaret at honom. Det är
elden, som är röd, när den lefver, och
svart, när den dör, och som kokar den
svarta kräftan röd.
— Du var mig en svar att gissa fört, sa"
prinsessan, men del häi kan du da rakt inte
hitta på.
— Hvad är det, som jag undrar?
Tomten hviskade åt l^isse och var borta
i ett huj.
— Jo, sa’ l.asse, tlu undrar, hvarför jag
slog i mina skor nyss.
— Nej, aldrig har jag hört på maken,
ropade prinsessan.
"T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
