Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N;o 96
•leras väl. men hora olyckliga deremot
do äro hvilkas fader Sr bard och
kärlekslös och icke bekymrar sig om sina
barns behof. J ett rike eller land
sådant som Finland äro vi alla som bor
der barn och regenten är allas fader.
Bedjon till Gad kära gossar och flickor,
att han alltid ger oss en ädel och god
herskare, som älskar ooh visar oss sin
kärlek genom att hafva omsorg om alin
våra behof sAsom Alexander II gjorde.
Bedjen tor Finland och dess folks väl.
ty Oråd liftr äfven barnens böner,
Om da ej gjort det förut, ah bifoga
hädanefter till din. aftonbön dessa ord,
„Vår Herre Gad, välsigna Finland och
dess folk. Må vi alla hålla Dig som
vår högste Fader och gif att vårt land
städs? må hafva en god och mild
jordisk herrskare".
John Flints dröm.
Sn kall decemberafton befann sig John
’ Flint med sin åsna och sin kärra på
hemvägen från den lilla engelska staden
Old-bury, hvarest han hela dagen kört omkring på
gatorna och sålt bränsle, och såsom han var
van, då hans dagsverke var slut, tittade han
i förbigående in pä värdshuset »Räfven och
Hundarne» för att dricka och prata bort
några timmar, innan han beslöt sig för att
begifva sig hem. I nder hela tiden fick
åsnan hålla med vagnen utanför. En skarp
östanvind blåste rakt mot framsidan af
huset, och regnet plaskade oupphörligt mot
stenläggningen, hvarest det frös till alltefter
som det föll och täckte allt med ett
genomskinligt islager. Det stackars djuret hade
varit spändt för vagnen tolf timmar å rad
och ej fått det ringaste foder sedan
morgonen. Det vände sig nu oroligt från
den ena sidan till den andra liksom för att
söka något, hvarmed det kunde stilla sin
hunger, men då det naturligtvis ingenting
fann, vände det svansen mot vinden, lät
öronen hänga nästan ned till ögonen och
började stöna och skaka.
■ Din åsna är nog i färd med att få en
sjukdom på halsen, John», sade en af
mannens bekanta, hvilken inträdde i
krogrummet, just då Jolin stod i begrepp att
beställa sitt andra krus öl »Då jag nyss gick
förbi, kunde jag se, hum det ryste i henne
genom merg och ben, och det stackars
kräket stod och stönade och suckade, som
om det haft en eller annan tung sorg att
bära på».
»Det är nog snarare skråmorna på
hennes kropp, som komma henne att stöna»,
sade John med etl elakt grin. »Se ett slag
på den här dugtiga knölpåken», tillfogade
mannen och visade honom en tjock påk
med en jernspets i ena ändan. »Af den
här har hon i dag fått ett par rapp, som
hon nog ej snart skall glömma, det tröga
krittret».
Derpå tömde John sitt krus, tände på
nytt sin pipa och lemnade rummet. Ett
ögonblick efteråt kunde man höra ljudet af
tunga slag, som utdelades med den nyss
nämda knölpåken, blanda sig med hjulens
rasslande, då John kört bort från
värdshuset och nästan för hvarje steg utdelade slag
på det utmattade djuret. Men om en stund
upphörde stojandet plötsligt, och åsnan blef
stående stilla midt på vägen. John hade
fallit omkull, under del han försökte att
sätta sig upp i kärran; han hade brutit sitt
ben, och nu var det hans tur alt stöna.
Om det var åsnan, som sparkat omkull
honom till gengäld för hans Hitiga bruk af
käppen, eller om det var det glatta föret,
som var orsak till hans olycka, eller om
det, som han sjelf efteråt trodde, var en
osynlig haml, som kastade honom till
jorden, det fins ingen, som kan säga. Dlott
det är visst, att man fann honom liggande
på vägen omkring ett hundra steg från
värdshuset, stönande i kapp roed åsnan, i
det den ena jemrade sig öfver sina
skråmor, den andre öfver sitt afbrutna ben.
Mannen upplyftes i kärran och kördes så
fort som möjligt till den by, hvarest han
bodde och dit man strax lät hemta-en
läkare till honom. Sedan hans ben blifvit
undersökt, spjeladt och omlindadt, föll han
omsider i en tung sömn och hade då
följande dröm.
(Fort».).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
