Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 EOS.
N:o il
En nyhet.
|fjar äran berätta er en nyhet. Jag ämnar
fil mig en äldre bror. Ni blir visst
förvånade, tv det är ju de »små» bröderna och
systrarna, som pläga komma sA der oväntadt.
Icke sant? Ja, men för mig är del inte sA.
Jag är sjelf sä liten att jag omöjligt kan få
en »liten» bror, ty hunt liten skulle den
figuren då vara? — Nej större, mycket större år
han än jag, jemt Atta gånger större.
Det är sA, ser Ni, go* vänner, att det
lider till slutet med termin, med lexor, med
skrifningar, med pluggning och med — mig.
|lara en enda gång kommer jag mera till
Eder utom den hår gången. Om Ni precis
inte ßr ledsamt efter lexor och pluggning
och skrifning, så hoppas jag så innerligt af
hela mitt lilla tidningshjärta att Ni ändå fån
litet ledsamt efter mig. Eller hunt?
Åtminstone får jag så ledsamt efter Er, gulle
pojkar och flickor. Och så funderade jag
tillsammans med min stora bror, som
herrskapet ännu alls icke känna, att han skulle
komma till Er i slutet af månaden och hemta åt
Kr sagor, berättelser och annat riktigt roligt
i långa banor. Och han lofvade. — Då han
nu är så stor, så kostar han också hela 25
penni. Men så finnes det också att läsa i
honom! Der är cn historia från Amerika om
cn pojke och flicka som lefde ute i den
Ijär-ran vestern långt från andra menniskor, som
Ni alldeles bestämdt blir grufligt förtjusta i.
Och tänken bara — den är alldeles sann,
hvartendaste ord, ty min mamma känner den
ena flickan; hon har träffat henne i Amerika.
Så finnes der en grufligt sann historie om
en jätte; och en hälsning frän två gossar och
flickor, hvilka svarat pä prisfrågan »hvad ar
bildning» och hvilka be Eder svara på
samma fråga, samt en vacker saga om våra
snia-foglar i södern och huru de ha’ det innan
de draga hit upp till norden om våren samt
mycket, mycket annat. Jag har ej plats att
ens räkna upp allt det roliga och vackra som
der kommer att stå. Bilder blir der duktigt,
både stora ock små.
Nu go’ vänner, ber jag eder att I blin
riktigt »noga» med Edra slantar dessa sista
tider, så att I kunnen fö ihop 25 penni tills
min stora bror är färdig. Det kommer en
læställningssedel ull alla skolor, och alla
gossar och flickor, som vilja ha bladet, få
anmäla sig. Finnes det någon duktig pojke
eller flicka som vill förtjena sig sin tidning,
så får han den for ingenting om han
samlar fem andra som laga den. Den sjette ges
alltid för ingenting. Kan han eller hon samla
10 »tagare», sä får han två for ingenting;
taga tjugu, sä får han fyra för ingenting och
så vidare. Vill någon hafva cn
beställnings-sedel så skrif bara derom på ett brefkort lill
»Eos» i Helsingfors. De, som bo här i
staden kunna nu redan beställa tidningen
genom telefon 1102, så skrifvas deras namn
upp. — Den som ger 10 penni till, får en
stor bild af Edclfclts utmärkt vackra
altartafla i blått färgtryck. Den kan man göra cn
ram till och hänga på väggen i sitt rum, så
blir kammaren mycket vackrare.
Och så farväl till nästa och sista »Eos» —.
Jägaren och aporna.
Japanesfek saga.
’]’ landtstaden l-runoija gick en kall
vinler-* dag en af stadens invånare ut på jagt,
Hans hopp om godt utbyte blef emellertid
icke uppfyldt och med ledsnad beträdde han
hemvägen.
Häst som han otillfredsställt vandrade
utmed vägen, fick han plötsligt sigte på cn
stor gammal apa, som satt i ett träd i
närheten. Många jägare skjuta ogerna pä apor,
som ofta tillskrifvas ett nästan menskligt
förstånd. Man berättar också, huru del icke
sällan händer, att apor, som genom
menniskors mellankomst sluppit undan en vaig
eller en björn, kastal till sina befriare något,
som liknade ett nvsian, hvari funnos
värdefulla ting eller stycken af guld och silfver.
Apor pläga också, heter det, kasta sådana
skänker till jägare för att undandraga sig
deras förföljelse. Sådana berättelser afhöllo
många från att gå på jagt efter dessa djur.
Vår jägare betänkte sig också, förr ån han
sigtade på apan, som trots hans ankomst
blef lugnt sittande i trädet. Tanken på den
toma jagtväskan kom honom likväl att andra
beslut. Han nedsköt djuret och tog det
hein med sig. Aftonen föll emellertid på,
och då jägaren icke kunde nå sitt eget hem,
var han glad att finna en gammal byggning,
hvari han ostörd kunde tillbringa natten.
Han tog ned bytet från ryggen och gladde
sig åt det stora feta stycke vildt han hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
