Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 EOS.
N:o il
mot Gud som lfttit honom ß lära och höra
allt detta?
•Tycker du verkeligen det, Anders* sade
Hjalmar fundersamt. »Kanske du har rätt.
Jag har alltid varit så ledsen pä mina böcker
och tyckt det vara roligare att göra annat,
s.ulant som du till ex., att köra hästar».
• Om sommaren kan det nog vara skönt
alt sitta på ett hölass och roa sig. Men
nog hafva vi tyngre arbete än sä» svarade
Anders. »Bäst är, dä enhvar är nojd med
sitt arliete».
— »Kära Hjalmar sitter du och sofver
öfver din lexa hörde Hjalmar på engång sin
mammas röst.
Hjalmar vände sig förvånad om. Han
var således icke på hölasset utan satt pä
stolen bredvid fönstret. Verhlsbistorien låg
framfor honom.
»Cäsar dog år 44 fore Kristus» började
Hjalmar igen och gäspade. »Men Anders
tyckte att det skulle vara så roligt alt få
läsa allt det vi få i skolan. Tänk om han
har rätt! Snart får jag ju också resa pa
landet. Tills dess skall jag emellertid läsa
så att det hviner om öronen».
J&B
Regementets hund.
Från franskan cfier Victor Joty,
Jappa BritVaut. Det är namnet pä hunden,
hvars historia jag tänker berätta. Han
hette så, då han skänktes mig. och man
kunde verkligen inte gifvit honom något
namn, som var mera passande. Förestall er
en pudel af ovanligt stark byggnad och ett
hufvud som elt lejon, utmärkt kammadt.
Hans päls var brun akt ig i bringan och pä
tassarna samt svart, blänkande och silkeslen
pä den öfriga delen af kroppen, llan hade
stora gazellögon, ljufva och uttrycksfulla ögon,
som tycktes le eller gråta, allt efter tillfället.
Se där hans yttre. För öfrigt får jag säga
att jag aldrig sett denna hund visa något
utbrott af vrede. Som han var from anföll
han aldrig, och som han var stark vågade
ingen annan hund slälla till gräl med honom.
Pappa Briffaut hade tre ting som han älskade:
hästar, socker och barn. Han låg i stallet
framför hufvudet på mina hastar, men han hade
en stor förkärlek för en af dem, Coconnas,
sotu emellertid hade ett ganska elakt lynne.
Det hände också emellanåt att Coconnas
med sina länder hogg i pälsen på sin väns
rygg, upplyfte honom och slängde honom
fram och tillbaka. Snarare flat än ond öfver
denna gungning, lät hunden höra ett
långdraget murrande som afslutades med ett
skällande. Hästen släppte då sitt tag, och för
att visa alt hunden icke hade någon ovilja
mot honom, brukade han glädtigt hoppa
och slicka hästen på nosen.
Päppa B. åt vid officerarnes matbord; man
hade gjort ett undantag för honom lill följd
af hans renlighet och hyggliga sätt. Han
kom till måltiderna med en förvånande
punktlighet. Jag påminner mig att han made sig
surmulen mot mig 3 dagar, för det all jag
glömt att låta honom veta att frukosttiden
blifvit framskjuten en half timme. Jag fick
sedan veta att han gått och begärt gästfrihet
hos andra officerare som icke hade förädrat
mattid. Efter frukosten kom pappa B. till
garnisonens kafc’, och där väntade honom
cn riklig skörd af sockerbitar. Han gick
från bord till bord, och då någon officer,
upptagen af kort, dominos eller läsningen
af någon tidning, glömde gifva honom sin
vanliga tribut, lade hunden silt stora hufvud
i hans knä och betraktade honom med sä
uttrycksfulla blickar att den distraherade
genast tillfredsställde Pappa B. och sade några
ord till ursäkt.
Hvarannan dag följde Pappa B. mina hästar
på promenaden. De andra dagarna följde
ban regementets manövrer.
När man väl hade kommit ut på fältet,
började han jaga där och skällde på lärkor
och andra småfåglar, som han såg flyga opp,
men vid första ljud af trumpeten intog han
sin plats i spetsen för regementet. Dä
kolonnens början hann fram till de första husen i
staden och musiken började spela, var del
högeligen komiskt att se med hvilken
värdighet och stolthet Pappa B. marscherade
sex steg framför musiken.
Man har sagt att regementcl var hans lif.
Ett faktum är att han var regementets hund:
alla soldaterna voro personligen fästa vid
honom och en hofslagare hade på hans
vänstra skinka inbränt regementets nuinincr
i en vacker 8.
Pappa B. var som förut sagts en stor
lam-vän. Alla små gossar och llickor från
ka-särnen och i staden älskade honom, smekte
honom och kallade honom vid namn. Den
gode hunden fann också härvid sin
uträkning, då det inbringade honom en mängd
smörgåsar, tårtor och köttbitar. En dag lät
min kaptens hustru mig veta, att hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
