Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl
B O S.
NT:o 1
Västern> i Amerika. Där smälla skott och
växlas hugg. Jo, där är det annat än
alt sitta i lugn och ro hos oss i
skjutskärran eller pft v&ra fredliga bantåg! Nej,
tacka vet jag värt lugna land, där inga
indianer husera, där lag och rätt bor och
ordning och skick råder. Här får man
åtminstone behålla sin skalp i fred.
Indianerna äro grufligt roliga att låm otu
i böcker. Men att få deras bösskulor i
nacken — nej, pass för det! Durre.
dulgranspryànaion *).
e granen slår i glans och sken
Med julljus pd sin gröna gren.
På godt och grant ar ingen brist,
Det hänger rikt pä hvarje kvist.
En barnaskara glad och nöjd
Pä granen ser med namnlös fröjd’.
Nu många stränga lappat le,
Och mänga modersögon se
/ fuktig glans pä sina smä,
Som glada omkring granen stä.
Djup tystnad rdr i salens rund,
Det är en vacker högtidsstund.
Det är sä tyst, sä ljust och klart,
Dä höres plötsligt underbart
Liksom ett sakta vingslags sus,
Lätt flämta trädets klara ljus
Och emot granens höga topp
En liten fågel flyger opp.
Han sätter sig i kronans rund;
Ett jubel gar frän mun til! mun:
„Se, hvilken prydnad granen bär,
Nu först var julträd vackert är "I
Och lilla fågeln älskligt ser
Uppå den muntra skaran ner.
Men tiden flyr och kvällens fest
Ar slutad snart, och hvarje gäst
■) Sauo häodeUe flin Julfesten i folkikulau i
Ténala kyrkoby.
Från festens fröjd till hemmet går,
Och granen mörk och sköflad står,
Den står där ensam och förglömd
Från prakt och glans till armod dömd.
Dock en där fins, som ej har glömt;
Det fågeln är, som näbben gömt
Inunder lilla vingen sin
Och så i trädet somnat in.
Han sokt och funnit har igen
Sin käre gran, sin gamle vän!
Ack, mången solig morgonstund,
Sen natten flytt frän jordens rund
/fan kvittrat har sä mängeti gäng
1 lummig topp sin glada säng,
Och mången kväll så trött och varm
Han hvilat trygg på granens arm.
Han därför kommit än en gång
Att sjunga här sin afskedssång,
Att. innan dödens kalla fläkt
Förvandlat granens gröna dräkt,
Den önnu se och en sekund,
Förljufva vännens sista stund.
Lina Jtitstngren.
Hvad tänker du göra?
^fär àt du sist rönnbär? Nå, nå, inte
skall du bli orolig! Det är nog så,
all pojkarna ganska ofla ha ondt samvete
i denna sak, då de utan lof angripit andra
människors triin. Men jag menar nu icke
detta. Om du fått lof att taga rönnbär
och således kan äta dom med godt
samvete, vet jag just icke, alt de skulle
skada.
Men har du hört om källarhalsbär?
Får du äta dem? Nej. Och hvarför ej?
Jo, därför, att de äro giftiga. Då du
äter dera, får du hufvudvärk, du börjar
må illa, och om du äter mera, kommer
det upp. Om du äter mycket af dem,
kan det gå ännu vare. Det fins andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
