Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
EOS
keL slürre skäl hufva dà icke n all bedja,
sök*, klappa. — Gör du så?
v ^
Hvilkendera gjorde bättre?
P^nna oeh Herta voro två systrar. De
i bodde i en stor stad och gingo där
i skola. Deras hem var godt och
lyckligt och de fingo där höra många goda
lärdomar af sin far och mor, som de
hjärtligt älskade. En, som de också
mycket höllo af, var tant Laura, deras
mors syster. Alltid då hon kom, voro
llickorua så glada. Hon hade så milda,
vänliga ögon och Anna påslod, alt
hennes röst var som musik. Många roliga
berättelser kunde hon också och så hade
hon så inånga bilderböcker hemma hos
sig.
En dag, då tant Laura kom till
flickornas hem, såg hon litet alvarsam ut.
Flickorna hade nog märkt, att hon och
deras mor du sista tiderna haft något
vigtigt att tala om. »Nu är det afgjordt»
sade tanl Laura, då hou tog sin syster i
handen och hälsade på henne.
»Hvad är det som är afgjordt» frågade
Anna, som alltid var den nyfikna
».lo, kära flickor, nu skall tant Laura
resa långl, langl bort ifràu oss» sade
mamma med bedröfvad ton.
»Hvart då?» frågade Herta helt
ängsligt.
»Ända till Amerika» sade lånt Laura.
• Onkel Alfred är gammal och sjuk och
vill, att jag skall komma och sköta
honom».
Flickorna begynte begge att gråta, slogo
armarna om tant Laura och påstodo, att
de cj skulle låta henne resa.
Emellertid kom den för afresan
bestämda dagen. Tant Laura kom på
afsked. Innan hon ’.og farväl bad hon
flickorna komma ined sig i deras rum.
Där tog hou fram tvä paket i och gaf ett
åt hvardera af flickorna.
Då de vecklade upp pappret sågo de
afl pakettet innehöll cft allravackraste
Nya Testamente jämte Davids psalmer.
Annas hade ljusbruna pärmar och hennes
namn var tryckt mod guldbokstäfver på
perrnen: Bertas permar voro mörkblå
med namnet likaledes på permen.
’Mina kära flickor» sade lånt Laura
med sin milda röst». >Då jag nu reser
bort, vill jag lomua Eder ell mintio af
mig. Jag vet ingenting bältre i bela
världen än denna sköna goda bok. .lag
hoppas, alt 1 skolen begynna älska deu
lika mycket som jag gör del. Då ären
I alllid glada och lyckliga och det går
Eder väl i alla FJdra lifsdagar». »
Flickorna tackade sin lånt hjärtligt,
och togo under lårar afsked af henne.
Tre långa år var tant Laura i Amerika.
Hon skref ofta bref därifrån och
slutligen berättade hon, att onkel Alfred
beslutat sig för all komma öfver till Europa
igen. Hon skulle följa med. Flickornas
glädje var stor och do väntade med
otålighet den »lag, då do åter skulle få
se den kära tanton.
Den efterlängtade dagen randades.
Flickorna hade varit ned till ångbåten för
alt taga emot tant Laura och onkel
Alfred, hvilka nu sutto i flickornas hein.
Anna tittade mod nyfikna blickar på tant
Lauras stora koflert; hon undrade oin ej
där skulle finnas någon Amerika-present
åt henne. Herta däremot var glad öfver
all fa sitta bredvid tanl Laura och ibland
klappa hennes hand.
»Koin nu med mig eri stund i Edert
rum» sade tanl Laura »så får jag rikligt
prala med Eder såsom förr».
Alla tre gingo och satte sig i den lilla
solfan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
