Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
EOS.
No 11
I fjärran Vestern.
(Fort§.)
om vi redan omnämde, hade man
vall namnet Skans-staden’ for den
nya staden. Man ville neml. förena
begreppet äfventyr med stadslifvet. Oliver och
Loren, en gosse som var pà arbete hos
Willards, påstodo emellertid att flickorna
mycket mera brydde sig om alt ställa
och slvra i sjelfva staden Sn de voro
intresserade af fästningen. Gossarna tyckte
all det var faslningan som var den vida
vägnar mgtigare delen. För att äfven
denna sida af saken skulle komma till
sin fulla riitt föreslog Oliver, att man
skulle luka ett anfall af indianer, och om
flickorna icke ville vara med om detla,
ville icke gossarna >leka stad» längre.
Flickorna hade ingenting däremot;
tvärtom voro de myckel lifvade för saken.
Man beslöt ull indiananfallot skulle
företagas efter det man haft »talko» för
majs-skalningen.
Vi skola nu lata Frances själf berälta
om Indian-fäktningen.
Oliver önskade påskynda värt
Indiankrig och föreslog därför, all vi llickor
skulle |hjelpa honom tned att skala
majsen, hvilket vi gärna gjorde emedan vi
tykte om sysselsättningar utom hus. Vi
utrustades med skalnings verktyg, stycken
af hårdt trä försedda med hvass spels
och fästade vid högra handens långfinger
förmedelst en läderrem. Med detlu
verktyg öppnades den sege hylsan och axet
lösryktes från stjelken. Jag tog en låg
stol och salte mig bredvid en stor
majshög, besluten att täfla med Oliver om
hvem som skulle skala mera denna dag,
likväl med det vilkor alt Mary skulle
tillåtas att räcka rnajsstånden öfver lill mig
Hon skulle också Laga vara på Lotsen
som fans i ändan på hvarje ax ty dessa
såldes sedan som silkesdockor i mammas
präktiga kortvarunederlag.
Hunden ströfvade omkring, Sn forande
ett ax från don ena täflande parten till
den andra, än följande ett kaninspår, an
skällande i största allmäuhet.
»För att nu komma till vår
Indian-slrid!» ropade Oliver från sin lilla
majsstack, »så skall jag anföra attacken ute
ochFido skall vara med mig. Du kan
vara inne i huset och hålla Loren till
hjälp åt dig. Mary kan se pà. men hon
får icke deltaga i Striden, sålunda blifva
krafterna rällvisl fördelade».
»Nej, sade jag, lät del bli pà del här
sättet, du och Loron och hunden fà leda
del yllre anfallet. Mamma, iMary och jag
skola försvara fästningen.
»Hå lift, det förvånar mig alt du
vågar så mycket svarade han. »Jag siiger
dig reni ul all vi äro genast från början
den starkare parton, och jag kan hålla
vad om att ditt försvar af fästningen
kommer atl misslyckas».
»Jaha, då kommer du all förlora del»,
svarado jag segerviss, och sålunda var
nu planen för vår strid angifven.
Klockan var omkring 4 en kort
vinterdag. Marken var bctiikt af snö; iföljd af
blida efterlöljd af plötslig skarp köld Ilade
ön slark hal skara bildals, och jag tänkte
denna skulle vara till stort mon för
gossarnes anfall. Hvarje dörr och fönster i
den stora oregelbundna landtliga
byggnaden var omsorgsfullt tillbommad. Mamma
hade nyss slutat sin bakning, och de läckra
doftande bröden voro utbredda på
köksbordet. Den feta maltesiska katten
»Trud-ge> spann i spiseln omedveten af
annalkande fiendtliga angrepp. Fastän mamma
var ganska trött deltog hon med intresse
i våra planer. Vår tjenarinna Uridgel hade
farit pà besök lill sin svåger; eljes hade
kvinnorna varit alltför mycket öfverlägsna
i antal. Mamma hade en diplomats hjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
